HM har äntligen skrivit och sagt att de inte har glömt mig, men att besked kommer först efter nyår. Jaså. Ett typiskt jaså-svar. Osäkerhet och rådvillhet. Det känns som att vänta i ett typografiskt vakuum, och som om min berättelse existerar först när och om förlaget bifaller. Vilket givietvis är helt fel (säger jag mig). En text är primärt liv och behöver inga vittnen till sin existens. Däremot måste den tolkas och upplevas vilket kan arrangeras på olika vis.
Men faktum är att jag har hängt upp mig alldeles för mycket på det här med HM, och tillskrivit deras omdöme en enorm validitet - som rådde de inte bara över sitt förlag, utan även över mig och mitt liv på något oredigt vis.
Nå. I mellantiden har min B-uppsats nu påbörjat sin snigelväg mot en avlägsen fullbordan. Det skall handla om Vergangenheitstempus,och jämföresler mellan svenskt imperfekt och tyskt perfekt, ungefär. Men jag är extremt oinpirerad. Det känns i nuläget lika läckert som att lägga upp en skål sågspån på tallriken och ringa lite Teriakysås över för smakens skull.
Nasse är förresten magsjuk. har kräkts 10 gånger på sex timmar. Kanske sågspånsdieten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar