Det blev bra. Julafton började med ett sväng till gymmet. Ben-passet med maxstyrka är så  fasansfullt tungt att jag var gång (dvs en gång i veckan, då detta pass äger rum),bestämmer mig för att aldrig mer träna. 40 kg i utfall, 44 kg i marklyft. 12 reps 3 set. Och mycket, mycket annat.

Snabbt hem, sedan skulle David plockas upp på underbara Willis och så körde vi en sväng till Clemenstorget med julklappar. Där fanns mina föräldrar som undrade om någon av oss, dvs David, Pål eller jag själv, kunde avstå från vinet till julmiddagen och gå i från mellan huvudrätt och efterrätt för att köra dem från Clemenstorget till Klostergården. På allvar. Men där nånstans gick min julgräns....

Middagen blev god och uppskattad med revbensspjäll och potatisgratäng och  en orientalisk variant på ris à la Mande. Föutom Pål och jag, deltog Klas, David, Johannes, Tahira och Spike.Sedan julklappar och schack och DS och allmänt trams. Av alla fina julklappar blev jag allra, allra gladast för den i slöjden egenhändigt sydda skinnplånbok som jag fick av Klas. Fin och personlig och väldigt, väldigt välsydd.
Så blev det kväll, jag gick tidigt i säng, lämnade ett slagfält på långbordet - och möttes i morse av ordning och processad disk! Tack, barn, massor av tack!

Nu är det nya tag. Kalkon och äppelkaka konkurrerar om ugnen, Pål är som vanligt på Malmborgs, vårt bibliotek försöker återhämta sig efter något sorts kudd-och kojkrig mellan Spike och hans kusin Sonja.... I eftermiddag kommer småbarnen. Och mina föräldrar!  (hur? och framför allt: hur kommer de här ifrån? The plot thickens...)