Martin sitter på golvet i sitt rum och bygger Lego i lugn och ro. Jag ligger på hans säng och småpratar med Viola. Pål försöker samtidigt tala med mig om en patient med en allvarlig sjukdom. Det senare samtalet förs av någon oklar anledning på tyska (givetvis INTE för att hålla barnen utanför, men vi talar av och till tyska med varandra, och barnen förstår efter hand mer och mer, vilket är avsikten).
Då hörs Martin plötligt:
-Jag har två fötter. Den ena är lite större än den andra. Den foten kan prata. Den pratar hela tiden, och säger sanningen. Nu är jag trött på att lyssna på det. Jag undrar om jag kan få komma till er för att få foten amputerad. Jag kan ta med egen påse att ta hem foten i sedan.
(det hela är ett citat från en vansinnig bok som klas fick i fördelsedagspresent av David. men att höra en femåring recitera detta är liksom lite bisarrt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar