Livet är ganska intensivt just nu. Kursen i tysk litteraturhistoria är otroligt komprimerad,och  därtill går jag en kurs i översättning som tenteras om en vecka.
Mottagningen är fullbokad med tanter fram till mitten av januari med  och barnens aktiviteter trängs med min och Johannes träning som äger rum på fasta tider.
Pål och jag  var hos Elli och Jakob i helgen, vilket var väldigt mysigt och trevligt. Det är en oerhört god stämning i deras hem - det är trevligt att vara där och deras inbördes tillvaro känns verkligen harmonisk. Man trivs hos dem, med dem, helt enkelt. Och de verkar trivas själv. Ellis mage är nu ganska rund, bebisen kommer om mindre än fyra månader! Lägger man handen på hennes mage kan man känna nästa generation röra sig... Fantastiskt!

I förgårkväll hade David, Klas, småbarnen samt jag och Pål författarafton. Såhär: En person säger ett ord, som skrivs ned, nästa kommer med ett annat ord och så byggs så småningom meningar.
Lite oväntade vändningar, små visdomar. Som poesi ungefär.
Ett smakprov:
"Toaletten är mycket djup, den har ingenkrök som många andra utan känner helvetets plågor direkt i mynningen".

Om Historiska media inte begriper min och Maggans storhet skall jag starta ett poesikollektiv med mina gossar i stället och ge ut djupa visdomar om avloppssystemet på,  till exempel, Ellerströms förlag.
 Vi har ju ändå hand om hans bord sedan tjugo år.