Ny dag. Nya tag. Världens absolut jobbigaste spinningpass i Veberöd inledde förmiddagen. Spinning är alltid jobbigt, men denna gång blev det övermäktigt, vilket egentligen var uppenbarr öfr mig redan då första låten efter uppvärmningen visade sig vara en sju minuter lång tung, stående backe. Jag gick i mjölksyra direkt och sen var det liksom kört. Jag kunde aldrig komma igen på ett rimligt sätt, men körde på tills jag stupade och fick bryta med bröstsmärtor innan finalen.
Jag är varken sjuklig eller otränad, har tagit mig runt Vättern en regnig natt, tränar sedan lång tid tillbaka omväxlade kondition och styrka 4-6 gånger per vecka och har fem års erfarenhet av spinning flera gånger per vecka. Detta var däremot första gången jag helt gick i väggen.
Not so good.
Passet var en mystisk korsning mellan uthållighet och max-intervaller, dvs maxad belastning under orimligt lång tid (sex, sju eller elva minuter!), och utan återhämtning.
Det är problematiskt med spinningpass där coachen bara håller på och hetsar och ber en lägga på och lägga precis på hela tiden. Jag kör alltid på relativt tung växel, så efter allt detta motståndsökande stannar slutligen tramporna helt, eller går runt med kadens på 20. Då förväntas man sprinta...
Jag tycker att man skall var ärlig med sina pass från början - berätta om upplägget, dela in i etapper och intervaller, ge beröm och feed-back. OCH MAN MÅSTE VÅGA LÄGGA IN LITE VILA DÅ OCH DÅ.
Den som kan detta allra bäst är Lisa Finné Persson (Actic olympen) och Camilla Jönsson (tyvärr inte längre på Acitc i Lund. Sofia på Högevall, och Johan Delphi är också helt ok. Men Lisa är cyklist på riktigt och anpassar sina pass efter just vad det handlar om, nämligen cykling!
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Väldigt mycket av det jag gör saknar värde. Detta faktum var bl. a. en bidragande orsak till att jag slutade på sjukhuset - det var ett jagande efter vind, en tiodel vettiga åtgärder, resten redundant. Så är det förvisso med mottagningen också, men jag måste ju ha pengar. Jag tycker inte att mitt arbete har har något värde, inte för mig, inte för mia patienter. Det är en sak att de, mina patienter, tror det, att de inbillar sig att de behöver en "besikting" varje år, någon som säger att organen verkar sitt kvar där skaparen placerade dem sextio år tidigare. Men det graderar inget värde.
Likväl gör jag. Åtminstone så gott jag kan för att de skall vara nöjda.
Samma i hemmet. Det jag gör saknar värde. Det är en teater, vi lever livet så att det överensstämmer med vår föreställning om hur livet skall vara. Med god ekonomi, lite planeringsförmåga och arbetsdiciplin når man ganska långt på den scenen.
Det jag gör allra mest tycker jag inte om att göra, måste likväl.
Det jag gör allra helst har jag inte tid till och det saknar dessutom värde, sorgligt nog. Det är ju bara på låtsas, alltihop, en disktraktion för att försöka skingra bristen på värde.
Svårt att hävda det värdelösa bredvid det meningslösa eller vice versa.
Som min snäll rara cykelcoach Lisa brukar säga inför finalsprinten: Man stiger ur trygghetszonen, tar i så gott man någonsin kan. När man är slut, så är man slut.
Likväl gör jag. Åtminstone så gott jag kan för att de skall vara nöjda.
Samma i hemmet. Det jag gör saknar värde. Det är en teater, vi lever livet så att det överensstämmer med vår föreställning om hur livet skall vara. Med god ekonomi, lite planeringsförmåga och arbetsdiciplin når man ganska långt på den scenen.
Det jag gör allra mest tycker jag inte om att göra, måste likväl.
Det jag gör allra helst har jag inte tid till och det saknar dessutom värde, sorgligt nog. Det är ju bara på låtsas, alltihop, en disktraktion för att försöka skingra bristen på värde.
Svårt att hävda det värdelösa bredvid det meningslösa eller vice versa.
Som min snäll rara cykelcoach Lisa brukar säga inför finalsprinten: Man stiger ur trygghetszonen, tar i så gott man någonsin kan. När man är slut, så är man slut.
torsdag 29 december 2011
Förmiddagen med barnen på Delphi. Martin tog ett nytt märke, Sköldpaddan, medan jag stod på bassängkanten och administrerade älgfilé -beställning, sushi-lunch samt akuta telefonremisser. Mina utomordentliga medarbetare på Laurentii förstår att inte bara öppna min post utan också agera, dvs ringa mig när innehållet så kräver - därför ligger det på min mottagning inga opåtittade cancersvar i en låda och skräpar, sånt som mycket väl kan hända - och verkligen händer - på storsjukhus.
Inte alltför sällan.
Inte alltför sällan.
onsdag 28 december 2011
Mellandagsträngsel
Huset är fullt varje dag. I går kom äntligen Elli och Jakob hem. De hade rest hela natten (utan sovvagn!), så Elli var ganska trött. Och ännu rundare om magen än när jag senast såg henne.
Elli och Jakob lagade middag till oss andra nio (Maria, Pål, Viola, Martin, Klas, Johannes, Tahira, Spike samt Johannes storebror Matteus. Johannes kompis Elof och hans mamma Sussie kom också förbi en stund lite senare på kvällen.
Efter jättegod middag med köttfärsbiffar, ugnsbakade grönsaker och sås på mynta och yoghurt blev det schackturnering mellan schackintresserade (ganska många, faktiskt) och stickundervisning (Viola och Elli).Till det: glass med fruktsallad. Fortfarande halvelva tittade Viola på mig med svärta i blicken och morrade ilsket om jag antydde något om trötthet och läggdags....
I dag har församlingen Stora barn varit på julmiddag hos Antti och Åsa medan jag och Pål och småbarnen varit på indisk restaurang i Malmö och därefter på teater på Hipp, Momo och kampen om tiden. Nu på kvällen gick jag och Klas till gymmet, och för första gången verkade Klas tycka att det var riktigt roligt att träna.
Elli och Jakob lagade middag till oss andra nio (Maria, Pål, Viola, Martin, Klas, Johannes, Tahira, Spike samt Johannes storebror Matteus. Johannes kompis Elof och hans mamma Sussie kom också förbi en stund lite senare på kvällen.
Efter jättegod middag med köttfärsbiffar, ugnsbakade grönsaker och sås på mynta och yoghurt blev det schackturnering mellan schackintresserade (ganska många, faktiskt) och stickundervisning (Viola och Elli).Till det: glass med fruktsallad. Fortfarande halvelva tittade Viola på mig med svärta i blicken och morrade ilsket om jag antydde något om trötthet och läggdags....
I dag har församlingen Stora barn varit på julmiddag hos Antti och Åsa medan jag och Pål och småbarnen varit på indisk restaurang i Malmö och därefter på teater på Hipp, Momo och kampen om tiden. Nu på kvällen gick jag och Klas till gymmet, och för första gången verkade Klas tycka att det var riktigt roligt att träna.
söndag 25 december 2011
Det blev bra. Julafton började med ett sväng till gymmet. Ben-passet med maxstyrka är så fasansfullt tungt att jag var gång (dvs en gång i veckan, då detta pass äger rum),bestämmer mig för att aldrig mer träna. 40 kg i utfall, 44 kg i marklyft. 12 reps 3 set. Och mycket, mycket annat.
Snabbt hem, sedan skulle David plockas upp på underbara Willis och så körde vi en sväng till Clemenstorget med julklappar. Där fanns mina föräldrar som undrade om någon av oss, dvs David, Pål eller jag själv, kunde avstå från vinet till julmiddagen och gå i från mellan huvudrätt och efterrätt för att köra dem från Clemenstorget till Klostergården. På allvar. Men där nånstans gick min julgräns....
Middagen blev god och uppskattad med revbensspjäll och potatisgratäng och en orientalisk variant på ris à la Mande. Föutom Pål och jag, deltog Klas, David, Johannes, Tahira och Spike.Sedan julklappar och schack och DS och allmänt trams. Av alla fina julklappar blev jag allra, allra gladast för den i slöjden egenhändigt sydda skinnplånbok som jag fick av Klas. Fin och personlig och väldigt, väldigt välsydd.
Så blev det kväll, jag gick tidigt i säng, lämnade ett slagfält på långbordet - och möttes i morse av ordning och processad disk! Tack, barn, massor av tack!
Nu är det nya tag. Kalkon och äppelkaka konkurrerar om ugnen, Pål är som vanligt på Malmborgs, vårt bibliotek försöker återhämta sig efter något sorts kudd-och kojkrig mellan Spike och hans kusin Sonja.... I eftermiddag kommer småbarnen. Och mina föräldrar! (hur? och framför allt: hur kommer de här ifrån? The plot thickens...)
Snabbt hem, sedan skulle David plockas upp på underbara Willis och så körde vi en sväng till Clemenstorget med julklappar. Där fanns mina föräldrar som undrade om någon av oss, dvs David, Pål eller jag själv, kunde avstå från vinet till julmiddagen och gå i från mellan huvudrätt och efterrätt för att köra dem från Clemenstorget till Klostergården. På allvar. Men där nånstans gick min julgräns....
Middagen blev god och uppskattad med revbensspjäll och potatisgratäng och en orientalisk variant på ris à la Mande. Föutom Pål och jag, deltog Klas, David, Johannes, Tahira och Spike.Sedan julklappar och schack och DS och allmänt trams. Av alla fina julklappar blev jag allra, allra gladast för den i slöjden egenhändigt sydda skinnplånbok som jag fick av Klas. Fin och personlig och väldigt, väldigt välsydd.
Så blev det kväll, jag gick tidigt i säng, lämnade ett slagfält på långbordet - och möttes i morse av ordning och processad disk! Tack, barn, massor av tack!
Nu är det nya tag. Kalkon och äppelkaka konkurrerar om ugnen, Pål är som vanligt på Malmborgs, vårt bibliotek försöker återhämta sig efter något sorts kudd-och kojkrig mellan Spike och hans kusin Sonja.... I eftermiddag kommer småbarnen. Och mina föräldrar! (hur? och framför allt: hur kommer de här ifrån? The plot thickens...)
fredag 23 december 2011
Det är inte så lysande. Knäck och risgrynsgröt och marsipangodis och revbensspjäll i kryddpasta och julklappar och plock och mat och fler julklappar och ångest att alla inte skall vara nöjd - allt står mig upp i halsen. Och själv inte alls nöjd utan bara utmattad och utarbetad och med alldeles, alldeles för hög puls. Julen är ett arbete, bara mycket jobbigare än min vanliga mottagning.
Ändå: Jag vill ju att olika barn och famljemedlemar skall vara nöjda, det är givetvis en del av vad som också gör mig nöjd. Jag försöker se det so att jag f.n. råkar ha en stafettpinne, julpinnen. Innan hade min mamma den, dessförinnan min farmor.
Jag tror att en del av stressen är att det känns som om jag hela tiden gör något annat än det jag egentligen vill, att jag liksom städar mig, händlar mig och kokar mig fram till något oklar sen, då jag äntligen skall få tid och frid att gör det jag egentligen vill och behöver göra - skriva färdigt min uppsats (skulle varit inlämnad idag), förbererda min sluttentamen som äger rum den tionde januarti samt skriva vidare på M-biografin. Men jag kommer liksom aldrig dithän...
Man har frågat mig vad jag önskar i julklapp och jag har inte riktigt kunnat säga något konkret, tycker att jag har allt. Men nu vet jag:
Tid och tystnad!
Ändå: Jag vill ju att olika barn och famljemedlemar skall vara nöjda, det är givetvis en del av vad som också gör mig nöjd. Jag försöker se det so att jag f.n. råkar ha en stafettpinne, julpinnen. Innan hade min mamma den, dessförinnan min farmor.
Jag tror att en del av stressen är att det känns som om jag hela tiden gör något annat än det jag egentligen vill, att jag liksom städar mig, händlar mig och kokar mig fram till något oklar sen, då jag äntligen skall få tid och frid att gör det jag egentligen vill och behöver göra - skriva färdigt min uppsats (skulle varit inlämnad idag), förbererda min sluttentamen som äger rum den tionde januarti samt skriva vidare på M-biografin. Men jag kommer liksom aldrig dithän...
Man har frågat mig vad jag önskar i julklapp och jag har inte riktigt kunnat säga något konkret, tycker att jag har allt. Men nu vet jag:
Tid och tystnad!
onsdag 21 december 2011
Kim
Det är tur att man har ett så montont arbete. Annars skulle jag aldrig träffat Kim. Nej inte Kommunist-Kim - han är ju förnärvarande död - utan Tivoli-Kim. Det var Jens som skrev i DN om att "han dissat Kim, som addat honom på fejjan" . Jens har bara "riktiga vänner" på fejjan. Addar inte oklara glödlampor.
Men Kim hade tydligen inte tagit illa upp, utan i stället velat ge Jens en present. En bok. Som Kim "själv" hade skrivit. Och som tydligen var ganska bra, trots allt. Men inte ens nu, trots att han väl insett att Kim är en hyvens gosse som till och med delar ut julklappar, kan Jens låta bli att vara elak, utan ömkar Kim som "behöver bli sedd".
Det är, alltså, lite synd om Kim, som måste hitta på sig för att skaffa sig uppmärksamhet. Att tycka lite synd om någon är ett modernt och miljövänligt sätt att visa förakt.
Det är inte synd om Kim . Jag tycker att Kim verkar skoj. Vi blev just vänner. På facebook, vilket möjliggör att jag kan hotta upp mitt monotona mottagningsharvande med one-liners av typen:
"Jag antar att du tycker att alla som förstår och håller med dej har huvudet på skaft".
eller:
"Jag avskyr latin, det hånar dem som inte kan det och fördummar dem som kan det."
Eller
"En recensentgris som inte förstår att han med sitt avsedda lustmord i själva verket genomför ett tragiskt självmord"
Citaten är alltså Kims. Lite lustiga och underfundiga, underbart ironiska. Kim grejar med sig, sin bok, sitt Twitterkonto och FB-sida. So what? Är det nåt att reta sig på? Kim lyfte ialla fall min arbetsdag ovan troslinningen, så att säga.
Men Kim hade tydligen inte tagit illa upp, utan i stället velat ge Jens en present. En bok. Som Kim "själv" hade skrivit. Och som tydligen var ganska bra, trots allt. Men inte ens nu, trots att han väl insett att Kim är en hyvens gosse som till och med delar ut julklappar, kan Jens låta bli att vara elak, utan ömkar Kim som "behöver bli sedd".
Det är, alltså, lite synd om Kim, som måste hitta på sig för att skaffa sig uppmärksamhet. Att tycka lite synd om någon är ett modernt och miljövänligt sätt att visa förakt.
Det är inte synd om Kim . Jag tycker att Kim verkar skoj. Vi blev just vänner. På facebook, vilket möjliggör att jag kan hotta upp mitt monotona mottagningsharvande med one-liners av typen:
"Jag antar att du tycker att alla som förstår och håller med dej har huvudet på skaft".
eller:
"Jag avskyr latin, det hånar dem som inte kan det och fördummar dem som kan det."
Eller
"En recensentgris som inte förstår att han med sitt avsedda lustmord i själva verket genomför ett tragiskt självmord"
Citaten är alltså Kims. Lite lustiga och underfundiga, underbart ironiska. Kim grejar med sig, sin bok, sitt Twitterkonto och FB-sida. So what? Är det nåt att reta sig på? Kim lyfte ialla fall min arbetsdag ovan troslinningen, så att säga.
måndag 19 december 2011
Min son (en av dem, han som är sexton) påstår att han känner sin mor. Det är både naivt och helt felaktigt, givetvis, men han är precis mitt emellan barnatro och sans: De äldre inser nog förmätenheten i ett sånt uttalande (väl medvetna om att inte heller deras mor känner dem ), och de yngre har aldrig funderat över att jag skulle vara en egen person, loss-dissikerad från dem, spisen och tandborstningen - jag är en del av deras infrastruktur, liksom Bambi, monstret, draktröjan och DS:et.
(Nej, barn, var nu inte oroliga - jag tänker INTE blottlägga en massa pinsamma detaljer som ni måste betala en förmögenhet för att bearbeta hos terapeuten om ett par år - jag är ju en omtänksam mor som absolut inte vill utlösa någon form av kromtidanafylaxi hos mina friska, sunda telningar (dvs terapiresistent klåda inuti cellkärnorna utlöst av blotta vetskapen att vansinnet kan vara ärftligt).
Men, inspirerad av gårdagens Klasdiskussion följer här tio oväntade highlights i moderskunskap:
Er mor
1. har varit med i Vänsterpartiet Kommunisternas barnverksamhet, och t.o.m gått Pioniärmarschen. Sjunger fortfarade "Svarta tupp" vid högtidliga tillfällen
2. har vunnit en skidtävling
3. har varit med i en feministisk läsecirkel
4. har tillbringat en kväll på ett hotellrum tillsammans med två okända israesliter i full uniform samt deras k-pistar.
5. har kört moped till Landskrona i päls, nylonstrumpor, knytblus och kilt
6. är duktig på att dansa polka och schottis
7. vet det mesta av värde om Biskop Hans Brask
8. sover alltid med korsett
9. är hedersmedlem i Svenskt Militärhistoriskt Bibiliotek
10. lider inte helt sällan av förgiftningssymptom pga alltför stort intag av bittermandlar
(Nej, barn, var nu inte oroliga - jag tänker INTE blottlägga en massa pinsamma detaljer som ni måste betala en förmögenhet för att bearbeta hos terapeuten om ett par år - jag är ju en omtänksam mor som absolut inte vill utlösa någon form av kromtidanafylaxi hos mina friska, sunda telningar (dvs terapiresistent klåda inuti cellkärnorna utlöst av blotta vetskapen att vansinnet kan vara ärftligt).
Men, inspirerad av gårdagens Klasdiskussion följer här tio oväntade highlights i moderskunskap:
Er mor
1. har varit med i Vänsterpartiet Kommunisternas barnverksamhet, och t.o.m gått Pioniärmarschen. Sjunger fortfarade "Svarta tupp" vid högtidliga tillfällen
2. har vunnit en skidtävling
3. har varit med i en feministisk läsecirkel
4. har tillbringat en kväll på ett hotellrum tillsammans med två okända israesliter i full uniform samt deras k-pistar.
5. har kört moped till Landskrona i päls, nylonstrumpor, knytblus och kilt
6. är duktig på att dansa polka och schottis
7. vet det mesta av värde om Biskop Hans Brask
8. sover alltid med korsett
9. är hedersmedlem i Svenskt Militärhistoriskt Bibiliotek
10. lider inte helt sällan av förgiftningssymptom pga alltför stort intag av bittermandlar
söndag 18 december 2011
Full pott på litteraturhistorie-tentamen!
Danke, Maria,
für Ihre Emails. Die Literaturgeschichtsprüfung haben Sie mit voller Punktzahl (30) bestanden und VG erhalten. Sie haben sehr gute Antworten gegeben, haben Wesentliches ins Zentrum gestellt und deutlich gemacht, dass Sie sich ein Grundwissen erarbeitet haben.
Mich mit Ihrer Prüfung zu beschäftigen, war mir eine Freude, aber noch mehr freut es mich, dass unser Kurs Ihnen ein Fenster geöffnet hat, wie Sie in Ihrer vorigen Email schrieben, dass ich also dazu beitragen konnte, dass Sie sich als persönlich bereichert empfinden. Das ist ein schönes Erlebnis für uns beide.
Nun wünsche ich Ihnen und Ihrer Familie eine frohe Weihnachtszeit
und ein gutes neues Jahr.
Ursula L
für Ihre Emails. Die Literaturgeschichtsprüfung haben Sie mit voller Punktzahl (30) bestanden und VG erhalten. Sie haben sehr gute Antworten gegeben, haben Wesentliches ins Zentrum gestellt und deutlich gemacht, dass Sie sich ein Grundwissen erarbeitet haben.
Mich mit Ihrer Prüfung zu beschäftigen, war mir eine Freude, aber noch mehr freut es mich, dass unser Kurs Ihnen ein Fenster geöffnet hat, wie Sie in Ihrer vorigen Email schrieben, dass ich also dazu beitragen konnte, dass Sie sich als persönlich bereichert empfinden. Das ist ein schönes Erlebnis für uns beide.
Nun wünsche ich Ihnen und Ihrer Familie eine frohe Weihnachtszeit
und ein gutes neues Jahr.
Ursula L
lördag 17 december 2011
När katalogarian var fullbordad och jag invigt Rutger i alla mina tidigare amorösa äventyr - från Bernt som jag träffade på en skoldans vid 14 års ålder och följde med bara för att "få det gjort" (på en backslänt vid en lekplats), till gosse nummer nitton i raden, nämligen Rutger själv - satt han länge och tittade ut genom fönstret.
Tunnelväggen rusade förbi oss ett par centimeter utanför tågfönstret, men kupén badade i ljus; vi åkte den blå linjen och skulle gå av vid Monceau. Det finns en park där som förekommer i en bok som vi läst och fascinerats av.
Vi hade rest till Paris i romantiska ärenden.
Vi hade rest till Paris i romantiska ärenden.
Men efter att ha fått min livsgraf tryckt ned i halsen (på begäran, bevars), och nu noggrant analyserat sina egna koordinater, meddelade Rutger (fortfarande stirrande ut i det monotona tunnelmörkret):
- En i raden! Jag är alltså en i raden. Jag vill inte vara en i raden. Vill inte... vara... en..
- Men, älskling, det är du inte! (Jag böjer mig fram, tar hans hand). Du är målet. Förstår du inte det? (jag kan låta mycket smeksam när jag vill)
-Hur vet jag det? Hur skall jag kunna lita på det?
-Du får väl se. Vänta och se, så tar vi upp saken igen om en tjugo-trettio år.
- Och om jag hade rätt, då? Om det visar sig att jag faktiskt bara var en i raden, till och med en i mitten av denna rad? Då har jag slösat bort tjugo-trettio år av mitt liv på en trolös kvinna?
- Men... det kan det kanske vara värt, eller?
Sen steg vi av, promenerade i parken, hittade ingen taxi, åkte hem och slösade bort elva år på varandra i en seg dragkamp som gick ut på att älska minst. (helt enligt Manns devis: "wer am meisten liebt, ist der Unterlegene). Varken särskilt lyckliga eller särskilt olyckliga, men slitsamma.
Den dagen han for lämnade han bara en lapp på mitt (numera vårt) köksbord:
"Jag hade rätt".
Om det hade varit värt det skulle han ändå aldrig medgett det.
Det är julafton om en vecka. Och jag har varken pyntat, köpt julklappar eller planerat julmat. Jag önskar att in lilla pyssliga dotter kunde komma hit och ta ett helhetsgrepp om julen och hemmet och maten och alltihop.
I dag är Martin sig själv igen och huset är fullt av prat och rörelse HELA TIDEN.
I dag är Martin sig själv igen och huset är fullt av prat och rörelse HELA TIDEN.
fredag 16 december 2011
Re: Manus
HM har äntligen skrivit och sagt att de inte har glömt mig, men att besked kommer först efter nyår. Jaså. Ett typiskt jaså-svar. Osäkerhet och rådvillhet. Det känns som att vänta i ett typografiskt vakuum, och som om min berättelse existerar först när och om förlaget bifaller. Vilket givietvis är helt fel (säger jag mig). En text är primärt liv och behöver inga vittnen till sin existens. Däremot måste den tolkas och upplevas vilket kan arrangeras på olika vis.
Men faktum är att jag har hängt upp mig alldeles för mycket på det här med HM, och tillskrivit deras omdöme en enorm validitet - som rådde de inte bara över sitt förlag, utan även över mig och mitt liv på något oredigt vis.
Nå. I mellantiden har min B-uppsats nu påbörjat sin snigelväg mot en avlägsen fullbordan. Det skall handla om Vergangenheitstempus,och jämföresler mellan svenskt imperfekt och tyskt perfekt, ungefär. Men jag är extremt oinpirerad. Det känns i nuläget lika läckert som att lägga upp en skål sågspån på tallriken och ringa lite Teriakysås över för smakens skull.
Nasse är förresten magsjuk. har kräkts 10 gånger på sex timmar. Kanske sågspånsdieten?
Men faktum är att jag har hängt upp mig alldeles för mycket på det här med HM, och tillskrivit deras omdöme en enorm validitet - som rådde de inte bara över sitt förlag, utan även över mig och mitt liv på något oredigt vis.
Nå. I mellantiden har min B-uppsats nu påbörjat sin snigelväg mot en avlägsen fullbordan. Det skall handla om Vergangenheitstempus,och jämföresler mellan svenskt imperfekt och tyskt perfekt, ungefär. Men jag är extremt oinpirerad. Det känns i nuläget lika läckert som att lägga upp en skål sågspån på tallriken och ringa lite Teriakysås över för smakens skull.
Nasse är förresten magsjuk. har kräkts 10 gånger på sex timmar. Kanske sågspånsdieten?
I går hade vi glöggfest för kollegor och personal på Laurentii-kliniken. Jag hade förberett en del, men likväl blev det väldigt stressigt - mottagningen slutade halvfem,Viola skulle till optikern kl fem, dessförinnan skulle småbarnen äta middag. Och kl sex skulle huset vara fullt av gäster.
Tack vare David gick alltihop väldigt bra. David hämtade på dagis, tog Viola till optikern, passade på att stoppa en mandel i byxorna på Klas (varvid det utbröt total jordbävning med kränkt tonåring i epicentrum) och läste sedan hela boken "Otto är en noshörning för de små". Barnen älskar verkligen Davidsamvaro, ochvar mycket nöjda.
Festen blev trevlig, glöggtiltugget lyckat (och rätt ambitiöst om jag får säga det själv).
När kvällen var slut och hela familjen låg fint i sina sängar låg jag dock själv klarvaken ytterligare ett par timmar med en puls på 140 och tryck över bröstet. Jag känner mig inte särskilt stressad egentligen (och jag tror inte på psykosomatik!), men visst har det varit otroligt mycket den senaste tiden. Pulsen knatar som en jagad hare och blodtrycket ligger lite ovan det som för mig är normalt. Jag märker också på mitt beteende att jag är stressad - misstaget med övergångsstället i tisdags, glömmer saker på orimliga ställen, lägger fel post i fel låda osv. Disträ och uppvarvad med tunnelseende. Hela tiden orolig att inte hinna. Vaknar på natten och tänker igenom morgondagens program, barnlogistik, middag...
Okej. dags för ett "Åtgärdspaket":
Mindre kaffe. Lite justeringar i medicinering. Mer konditionsträning (ska köra på lunchpauserna). Jullov från barnens olika aktiviteter. Mer delegering i hemmet. Mer grönsaker. Och mer ytterkläder, anpassade för vinterstrapatser.
Tack vare David gick alltihop väldigt bra. David hämtade på dagis, tog Viola till optikern, passade på att stoppa en mandel i byxorna på Klas (varvid det utbröt total jordbävning med kränkt tonåring i epicentrum) och läste sedan hela boken "Otto är en noshörning för de små". Barnen älskar verkligen Davidsamvaro, ochvar mycket nöjda.
Festen blev trevlig, glöggtiltugget lyckat (och rätt ambitiöst om jag får säga det själv).
När kvällen var slut och hela familjen låg fint i sina sängar låg jag dock själv klarvaken ytterligare ett par timmar med en puls på 140 och tryck över bröstet. Jag känner mig inte särskilt stressad egentligen (och jag tror inte på psykosomatik!), men visst har det varit otroligt mycket den senaste tiden. Pulsen knatar som en jagad hare och blodtrycket ligger lite ovan det som för mig är normalt. Jag märker också på mitt beteende att jag är stressad - misstaget med övergångsstället i tisdags, glömmer saker på orimliga ställen, lägger fel post i fel låda osv. Disträ och uppvarvad med tunnelseende. Hela tiden orolig att inte hinna. Vaknar på natten och tänker igenom morgondagens program, barnlogistik, middag...
Okej. dags för ett "Åtgärdspaket":
Mindre kaffe. Lite justeringar i medicinering. Mer konditionsträning (ska köra på lunchpauserna). Jullov från barnens olika aktiviteter. Mer delegering i hemmet. Mer grönsaker. Och mer ytterkläder, anpassade för vinterstrapatser.
torsdag 15 december 2011
Med långa benet före
Martin sitter på golvet i sitt rum och bygger Lego i lugn och ro. Jag ligger på hans säng och småpratar med Viola. Pål försöker samtidigt tala med mig om en patient med en allvarlig sjukdom. Det senare samtalet förs av någon oklar anledning på tyska (givetvis INTE för att hålla barnen utanför, men vi talar av och till tyska med varandra, och barnen förstår efter hand mer och mer, vilket är avsikten).
Då hörs Martin plötligt:
-Jag har två fötter. Den ena är lite större än den andra. Den foten kan prata. Den pratar hela tiden, och säger sanningen. Nu är jag trött på att lyssna på det. Jag undrar om jag kan få komma till er för att få foten amputerad. Jag kan ta med egen påse att ta hem foten i sedan.
(det hela är ett citat från en vansinnig bok som klas fick i fördelsedagspresent av David. men att höra en femåring recitera detta är liksom lite bisarrt)
Då hörs Martin plötligt:
-Jag har två fötter. Den ena är lite större än den andra. Den foten kan prata. Den pratar hela tiden, och säger sanningen. Nu är jag trött på att lyssna på det. Jag undrar om jag kan få komma till er för att få foten amputerad. Jag kan ta med egen påse att ta hem foten i sedan.
(det hela är ett citat från en vansinnig bok som klas fick i fördelsedagspresent av David. men att höra en femåring recitera detta är liksom lite bisarrt)
onsdag 14 december 2011
Sjutton A4-sidor och fyra timmar senare lämnade jag SOL för sista gången denhär terminen. Nästan lite sorgligt. Litterturtentan gick förträffligt bra - vi hade fått veta exakt vad vi skulle kunna och det kunde jag- Det var ju i och för sig en ANSENLIG mängd fakta (mycket mer än både medicin och patologitentan på sin tid), men inuti mitt huvud ligger en hel härva med gammalt klibbigt flugpapper (sådana där oaptitliga från taket hängande tejpspiraler som fångar och svälter ut sommarens flugor) där det mesta av vikt fastnar, i synnerhet sådant som rör saker/företeelser som jag är känslomässigt involverad. Som tysk kultur- och litterturhistoria, till exempel.
tisdag 13 december 2011
Allt är bra med Ellis bebis. Fint omhändertagande av x-kollega Gisela. Noterade dock att min gamla arbetsplats KK, Malmö för mig är total Vergangenheit. Det som var "hemma" en gång finns inte. Vill absolut inte tilbaka till sjukhusvärlden, och i synnerhet inte i Malmö. Absolut inte.
Fick VG på översättningen!
Fick även 3000 kr i böter för att inte strikt ha iakttagit väjningsplikt vid övergångsställe.
Max-styrka axlar-bröst-triceps med Johannes. Denna vecka hinns det ingen kondition. Får leva på gamla meriter.
Kvällen med pannkakor, barn, biografiska data över Th. Mann - tentamensförberedelse.
Vädret förfärligt.
Fick VG på översättningen!
Fick även 3000 kr i böter för att inte strikt ha iakttagit väjningsplikt vid övergångsställe.
Max-styrka axlar-bröst-triceps med Johannes. Denna vecka hinns det ingen kondition. Får leva på gamla meriter.
Kvällen med pannkakor, barn, biografiska data över Th. Mann - tentamensförberedelse.
Vädret förfärligt.
måndag 12 december 2011
I dag har Martin haft avslutning på simskolan, och nu fått ta både guldpingvinen och Baddaren gul! Han är väldigt duktig och självständig på badet - sköter själv dusch och omklädning på "herrarnas", min hjälp helt förutan. Han klarar mycket bra att packa ned och samla ihop sina pinaler. Ordentlig och ansvarsfull.
Viola har varit på en magnetröntgenundersökning, begleitet av storasyster. (Jag har, av förklarliga skäl, verkligen mycket svårt för att vistas på neuroröntgen, och är därför oerhört tacksam att Elli kunde sköta om detta). Allt var bra med Viola, TACK OCH LOV, men sannolikt behöver hon glasögon. Optikertid på torsdag.
I morgon skall jag få följa med Elli på ultraljudsundersökning på KK i Malmö. Jag har förvisso sett detta lilla barnbarn redan i 12:e graviditetsveckan, men jag gissar att hon vuxit en del sen dess...
Viola har varit på en magnetröntgenundersökning, begleitet av storasyster. (Jag har, av förklarliga skäl, verkligen mycket svårt för att vistas på neuroröntgen, och är därför oerhört tacksam att Elli kunde sköta om detta). Allt var bra med Viola, TACK OCH LOV, men sannolikt behöver hon glasögon. Optikertid på torsdag.
I morgon skall jag få följa med Elli på ultraljudsundersökning på KK i Malmö. Jag har förvisso sett detta lilla barnbarn redan i 12:e graviditetsveckan, men jag gissar att hon vuxit en del sen dess...
söndag 11 december 2011
Översättningsprovet som det var så mycket väsen om i förra veckan är nu överståndet. Det blev en fånig text ur DN från 13 augusti i år. Alltså en svensk tidningsartikel om hur illa tyskar (och antagligen svenskar också för den delen) trivs med "kindpussandet".
Redan titeln, med nominaliseringen, "Kindpussandet" var ju lite störig. Det normala är att man nominaliserar betydligt mer i tyskan än i svenskan (skriver om ord, fraser och till och med hela satser till substantiv, gärna med flera led av genintivattrribut), så detta kändes helt fel.
Och jag som hade pluggat på sånt som "rusningstid" och återvändsgränd" (efter att vår förra tentamen helt och hållet kretade kring en text om cykeltrafik och cykelhjälmar).
Nå, jag håller med "Knigge-Akademin (Tysklands något mer formella svar på Magdalena Ribbing)angående kindpussandet. Det känns helt otroligt tillgjort. Dessutom blir jag alltid så nervös och glömmer om det är två eller tre gånger som det skall bytas sida. Jag pussar min man, mina barn (vissa av dem) och mina katter. Sen får det vara nog.
--------------------------------------------------------------------
Det senaste dagarna
I fredags åt vi middag med Elli härhemma, och sedan kom David för att berätta om vilka varor de har på Willis och vad de kostar. En påse morötter 5 kr; 24, 90 kilot för alla paprikor. Falukorv på extrapris denna vecka. osv.
Det tog en ganska lång stund. Willis har nämligen väldigt många varor och David har, liksom resten av klanen, ett särdeles gott minne. Så det finns mycket att prata om.
I går, lördag, var det bara plugg (småbarnen är alltså hos sin far denna helg, men kommer i afton).Nu är det kultur- och litteraturhistoria som gäller. Tentamen på onsdag. Från upplysningstiden fram till 1950. Följande böcker har - med lite möda och stort besvär- lästs, och skall nu analyseras: Goethe: Die Leiden des jungen Werthers; Schiller: Maria Stuart; Büchner: Woyzeck; Storm: Der Schimmelreiter samt T. Mann: Tonio Kröger.
I dag har Elli och jag varit med Martin och Viola på simning, och Viola har stolt visat upp hur duktig hon är på att simma, crawla och dyka. Även Martin simmar nu bättre och bättre. Helst på djupt vatten och helst under ytan. De blir båda uppflyttade en simklassnivå till vårterminen, vilket är roligt. Nu har Elli och Viola tagit bilen till NOVA för lite systergemenskap och julklappsinköp. De fick mitt VISAkort med sig - och har nu varit bort i snart tre timmar!!
Redan titeln, med nominaliseringen, "Kindpussandet" var ju lite störig. Det normala är att man nominaliserar betydligt mer i tyskan än i svenskan (skriver om ord, fraser och till och med hela satser till substantiv, gärna med flera led av genintivattrribut), så detta kändes helt fel.
Och jag som hade pluggat på sånt som "rusningstid" och återvändsgränd" (efter att vår förra tentamen helt och hållet kretade kring en text om cykeltrafik och cykelhjälmar).
Nå, jag håller med "Knigge-Akademin (Tysklands något mer formella svar på Magdalena Ribbing)angående kindpussandet. Det känns helt otroligt tillgjort. Dessutom blir jag alltid så nervös och glömmer om det är två eller tre gånger som det skall bytas sida. Jag pussar min man, mina barn (vissa av dem) och mina katter. Sen får det vara nog.
--------------------------------------------------------------------
Det senaste dagarna
I fredags åt vi middag med Elli härhemma, och sedan kom David för att berätta om vilka varor de har på Willis och vad de kostar. En påse morötter 5 kr; 24, 90 kilot för alla paprikor. Falukorv på extrapris denna vecka. osv.
Det tog en ganska lång stund. Willis har nämligen väldigt många varor och David har, liksom resten av klanen, ett särdeles gott minne. Så det finns mycket att prata om.
I går, lördag, var det bara plugg (småbarnen är alltså hos sin far denna helg, men kommer i afton).Nu är det kultur- och litteraturhistoria som gäller. Tentamen på onsdag. Från upplysningstiden fram till 1950. Följande böcker har - med lite möda och stort besvär- lästs, och skall nu analyseras: Goethe: Die Leiden des jungen Werthers; Schiller: Maria Stuart; Büchner: Woyzeck; Storm: Der Schimmelreiter samt T. Mann: Tonio Kröger.
I dag har Elli och jag varit med Martin och Viola på simning, och Viola har stolt visat upp hur duktig hon är på att simma, crawla och dyka. Även Martin simmar nu bättre och bättre. Helst på djupt vatten och helst under ytan. De blir båda uppflyttade en simklassnivå till vårterminen, vilket är roligt. Nu har Elli och Viola tagit bilen till NOVA för lite systergemenskap och julklappsinköp. De fick mitt VISAkort med sig - och har nu varit bort i snart tre timmar!!
torsdag 8 december 2011
Välkommen hem Elli!
I dag kommer Elli hem och jag känner mig alldeles bubblig av glädje över det! Vi skall prata, puffa på Barbi, gå på stan och köpa julklappar, titta på bebiskläder, baka pepparkakor med småbarnen och sedan gå på Barbi-kontroll på KK i Malmö.
Laterala tenar (eller om det heter hypotenar?) är helt uppsliten. Handen kan inte ligga mot pappret längre efter att ha skrivit för hand nästan 12 timmar i sträck. Tog därför paus för middag med Pål på Stadsparkens restaurant. Riktigt gott (vilket det har varit var gång vi varit där), men ynkligt ont om folk. Måste säkert snart slå igen.
Nu: Lussekatter istället. På tyska heter det Hefegebäcke mit Safran. Om någon särskilt undrade det.
I morgon: Översättningstentamen. Och sen direkt inläsning för litteraturhistorien. Barnen hos Lars. Mottagningen vilar, men sköts av Pål emellanåt. Julen tillvidare helt nedsövd.
Till en viss "församling" skulle jag dock vilja säga: Kom igen nu då (för f-n), det är ju ändå snart jul!!
Jedoch schweigen sie.
Nu: Lussekatter istället. På tyska heter det Hefegebäcke mit Safran. Om någon särskilt undrade det.
I morgon: Översättningstentamen. Och sen direkt inläsning för litteraturhistorien. Barnen hos Lars. Mottagningen vilar, men sköts av Pål emellanåt. Julen tillvidare helt nedsövd.
Till en viss "församling" skulle jag dock vilja säga: Kom igen nu då (för f-n), det är ju ändå snart jul!!
Jedoch schweigen sie.
I går hade jag min sista föreläsning för den här terminen, och fick lämna in en utvärdering. För en gångs skulle skrev jag väldigt utförligt vad jag tyckte, i båda riktiningarna. Sista frågan rörde om man tänkte fortsätta nästa termin och i så fall varför eller varför inte.
Jag skrev att jag absolut avsåg att fortsätta. Motivering: Det gör mig lycklig.
Det finns givetvis många olika bevekelsegrunder för studier - utbildning, arbete osv. Men kanske är det slöseri med skattebetalarnas pengar att uppta en plats på universitetet bara för att det gör en lycklig? Kanske är det till och med etiskt förkastligt att studera med lycka som incitament? Instutionen far ju knappast illa (den får pengar utefter antalet studenter som klarat sina prov), men kanske samhället på något vis?
Färre tanter får sina friska underliv betittade, förvisso (men jag har ändå ett av Regionen fastställt ekonomiskt tak och måste glesa mitt schema i alla händelser).
Det egentliga problemet är emellertid att "samhället" inte kommer att "få ut" något av mig trots denna sin "investering", dvs jag kommer inte att använda mina kunskaper i tyska på något vis som bereder mervärde för dem som betalat min utbildning; jag behövs som doktor, inte som tyskspråkig hobbynisse. Ens om jag skulle re-disputera, och komplettera hatten med en krans - till vems nytta och glädje, mer än min egen? Mina studier och mitt intersse för tyska språket är och förblir lyxkonsumtion. Kan man se det på något annat vis?
Men om tyskstudierna gör att jag mår bättre och orkar med mitt egentliga arbete bättre, kan inte det vara ett försvar? Det är ok att låta arbetsgivaren (dvs ofta nog skattebetalarna) betala för "friskvård" med syftet att bevara arbetarens hälsa (och arbetsduglighet!). Kan man inte betrakta själssmekande språkstudier som någon sorts intellektuell friskvård?
Jag vet inte. Jag har svårt att försvara att jag lägger så mycket tid och pengar (egna och andras) på en "efterutbildning" som helt saknar relevans för annat än mitt eget välbefinnande.
Och ändå fortsätter jag.
Jag skrev att jag absolut avsåg att fortsätta. Motivering: Det gör mig lycklig.
Det finns givetvis många olika bevekelsegrunder för studier - utbildning, arbete osv. Men kanske är det slöseri med skattebetalarnas pengar att uppta en plats på universitetet bara för att det gör en lycklig? Kanske är det till och med etiskt förkastligt att studera med lycka som incitament? Instutionen far ju knappast illa (den får pengar utefter antalet studenter som klarat sina prov), men kanske samhället på något vis?
Färre tanter får sina friska underliv betittade, förvisso (men jag har ändå ett av Regionen fastställt ekonomiskt tak och måste glesa mitt schema i alla händelser).
Det egentliga problemet är emellertid att "samhället" inte kommer att "få ut" något av mig trots denna sin "investering", dvs jag kommer inte att använda mina kunskaper i tyska på något vis som bereder mervärde för dem som betalat min utbildning; jag behövs som doktor, inte som tyskspråkig hobbynisse. Ens om jag skulle re-disputera, och komplettera hatten med en krans - till vems nytta och glädje, mer än min egen? Mina studier och mitt intersse för tyska språket är och förblir lyxkonsumtion. Kan man se det på något annat vis?
Men om tyskstudierna gör att jag mår bättre och orkar med mitt egentliga arbete bättre, kan inte det vara ett försvar? Det är ok att låta arbetsgivaren (dvs ofta nog skattebetalarna) betala för "friskvård" med syftet att bevara arbetarens hälsa (och arbetsduglighet!). Kan man inte betrakta själssmekande språkstudier som någon sorts intellektuell friskvård?
Jag vet inte. Jag har svårt att försvara att jag lägger så mycket tid och pengar (egna och andras) på en "efterutbildning" som helt saknar relevans för annat än mitt eget välbefinnande.
Och ändå fortsätter jag.
onsdag 7 december 2011
Mann ur mörkret
Mörk december förutsätter morgon i vitt. Jag äter huvudsakligen ljus till frukost. Kaffe och gröt som tillbehör. Mjölkvit autostrada rakt in i pupillens brunn för att dränka och förlama tallkotten, avväpna mörkret.
Läser samtidigt om, fascineras av och entusiasmeras över Mann. Thomas.
Förundras över att vi inte varit så nära bekanta tidigare. Nu läst Tonio Kröger och Mario und der Zauberer (en profetia om hur illa det skulle gå för de som lät sig förtrollas av den onda trollkarlen. Profetia 1930). Just beställt Doktor Faustus samt Lotte in Weimar på bokbörsen. Kurzbiografin på litteraturhistorietentamen får bli över Mann, känns det som (trots att jag redan lagt mycket förberedelse på Goethe).
Anmärkningsvärt är bland annat att två av Manns systrar samt ett av hans barn tog livet av sig. Ene brodern, Heinrich, också mycket framstående författare, sade även han upp sig från livet. Så sorgligt till spillo.
Geni och galenskap hand i hand, förstärkande varandra, inflätade i kromatidernas kelna, blinda, överkorsningar. Resultet: Mer av allt.
Som bekant.
Läser samtidigt om, fascineras av och entusiasmeras över Mann. Thomas.
Förundras över att vi inte varit så nära bekanta tidigare. Nu läst Tonio Kröger och Mario und der Zauberer (en profetia om hur illa det skulle gå för de som lät sig förtrollas av den onda trollkarlen. Profetia 1930). Just beställt Doktor Faustus samt Lotte in Weimar på bokbörsen. Kurzbiografin på litteraturhistorietentamen får bli över Mann, känns det som (trots att jag redan lagt mycket förberedelse på Goethe).
Anmärkningsvärt är bland annat att två av Manns systrar samt ett av hans barn tog livet av sig. Ene brodern, Heinrich, också mycket framstående författare, sade även han upp sig från livet. Så sorgligt till spillo.
Geni och galenskap hand i hand, förstärkande varandra, inflätade i kromatidernas kelna, blinda, överkorsningar. Resultet: Mer av allt.
Som bekant.
lördag 3 december 2011
I morgon är det Klasdag igen.Jag har varit en sväng på Nova och köpt sidenunderkläder samt FackAugust " I Wienerwald står träden kvar". Kanske får tid att läsa den någon gång i nästa liv...
Kvällen har inneburit knäckebrödsbak, glöggmarinad och lite annat.
Här kan man hitta min inspiration till detta:
http://www.tasteline.com/Inspiration/Hogtider/Jul/Adventsmingel-med-jultapas/#xtor=AD-500-%5Btasteline.com%5D-%5Bmat-och-vin_3783833_section-content%5D-%5BTextlank%5D-%5Bsvd.se%5D-%5B%5D-%5BSvD%5D
I morgon blir det Klas-Kalas
Här kan man hitta min inspiration till detta:
http://www.tasteline.com/Inspiration/Hogtider/Jul/Adventsmingel-med-jultapas/#xtor=AD-500-%5Btasteline.com%5D-%5Bmat-och-vin_3783833_section-content%5D-%5BTextlank%5D-%5Bsvd.se%5D-%5B%5D-%5BSvD%5D
I morgon blir det Klas-Kalas
Sarah går ofta på "sittningar" (eller säger man att man sitter på sittningar?). Det innebär allt som oftast fredags-/lördagskvällar med Davidbonus. Det är trevligt på väldigt många vis. Dels är David givetvis en väldigt trevlig person, dels så brukar Davids närvaro locka upp Klas ur underjorden. Fredagskvällar med fyra av sex möjliga barn samt ofta någon av Violas sova-över-kompisar - de e nice!
Och nästa helg kommer även lilla Elli...
David och jag har nästan samma uppfattning om allting utom politik och grammatik. Nu är jag förvisso inte särskilt politiskt lättprovocerad, däremot går jag väldigt lätt igång på dogmatiska resonemang om skriftspråkets uppgifter. Jag stöder inte alls uppfattningen att skriftspråkets enda uppgift är att ersätta muntlig kommunikation, och spegla vardagsspråk. Det finns minst lika många språk i språket som det finns tonarter, tillämpliga i olika sammanhang - även vardagsspråk varierar givetvis beroende av vems vardag som speglas.
Att förfäkta talspråk, och i synnerhet mycket förenklat talspråk som enda norm, är inte bara torftigt, utan det är att göra dygd av av en pinsam nödvändighet, nämligen bristande kunskap.
Tycker jag.
Och nästa helg kommer även lilla Elli...
David och jag har nästan samma uppfattning om allting utom politik och grammatik. Nu är jag förvisso inte särskilt politiskt lättprovocerad, däremot går jag väldigt lätt igång på dogmatiska resonemang om skriftspråkets uppgifter. Jag stöder inte alls uppfattningen att skriftspråkets enda uppgift är att ersätta muntlig kommunikation, och spegla vardagsspråk. Det finns minst lika många språk i språket som det finns tonarter, tillämpliga i olika sammanhang - även vardagsspråk varierar givetvis beroende av vems vardag som speglas.
Att förfäkta talspråk, och i synnerhet mycket förenklat talspråk som enda norm, är inte bara torftigt, utan det är att göra dygd av av en pinsam nödvändighet, nämligen bristande kunskap.
Tycker jag.
fredag 2 december 2011
Martin och Viola har fått varsin kasettbandspelare av sin pappa. Kasettbandspelare är kanske lite mycket sagt - det rör sig om diktafoner, och nu rusar de omkring och kallar sig för Jonas Berglund som rapporterar från Leanderska huset (Jonas, 13 år och salmiakberoende, förekommer i Maria Gripes bok "Tordyveln flyger i skymningen". I boken kretsar handlingen kring märkliga händelser på Selanderska gården. Lite lustigt att vårt hus faktiskt heter Villa Leander).
De gör sitt bästa för att hitta mysterier i omgivningen och dokumentera dem på små band av samma typ som jag använder dagligen för att dokumentera Lunds kvinnliga befolknings kvinnliga delar. Vi har ju faktiskt vissa standardmysterier i vårt hus av typen "var är den andra sockan"?, och "varför kan Klas aldrig stiga upp i tid?". Sotfläcken i soffan är en riktig gammal goding, liksom falsklarm då vi är bortresta.
Kanske dessa diktafoner kan hjälpa oss att hitta lösningar...
De gör sitt bästa för att hitta mysterier i omgivningen och dokumentera dem på små band av samma typ som jag använder dagligen för att dokumentera Lunds kvinnliga befolknings kvinnliga delar. Vi har ju faktiskt vissa standardmysterier i vårt hus av typen "var är den andra sockan"?, och "varför kan Klas aldrig stiga upp i tid?". Sotfläcken i soffan är en riktig gammal goding, liksom falsklarm då vi är bortresta.
Kanske dessa diktafoner kan hjälpa oss att hitta lösningar...
torsdag 1 december 2011
Livet är ganska intensivt just nu. Kursen i tysk litteraturhistoria är otroligt komprimerad,och därtill går jag en kurs i översättning som tenteras om en vecka.
Mottagningen är fullbokad med tanter fram till mitten av januari med och barnens aktiviteter trängs med min och Johannes träning som äger rum på fasta tider.
Pål och jag var hos Elli och Jakob i helgen, vilket var väldigt mysigt och trevligt. Det är en oerhört god stämning i deras hem - det är trevligt att vara där och deras inbördes tillvaro känns verkligen harmonisk. Man trivs hos dem, med dem, helt enkelt. Och de verkar trivas själv. Ellis mage är nu ganska rund, bebisen kommer om mindre än fyra månader! Lägger man handen på hennes mage kan man känna nästa generation röra sig... Fantastiskt!
I förgårkväll hade David, Klas, småbarnen samt jag och Pål författarafton. Såhär: En person säger ett ord, som skrivs ned, nästa kommer med ett annat ord och så byggs så småningom meningar.
Lite oväntade vändningar, små visdomar. Som poesi ungefär.
Ett smakprov:
"Toaletten är mycket djup, den har ingenkrök som många andra utan känner helvetets plågor direkt i mynningen".
Om Historiska media inte begriper min och Maggans storhet skall jag starta ett poesikollektiv med mina gossar i stället och ge ut djupa visdomar om avloppssystemet på, till exempel, Ellerströms förlag.
Vi har ju ändå hand om hans bord sedan tjugo år.
Mottagningen är fullbokad med tanter fram till mitten av januari med och barnens aktiviteter trängs med min och Johannes träning som äger rum på fasta tider.
Pål och jag var hos Elli och Jakob i helgen, vilket var väldigt mysigt och trevligt. Det är en oerhört god stämning i deras hem - det är trevligt att vara där och deras inbördes tillvaro känns verkligen harmonisk. Man trivs hos dem, med dem, helt enkelt. Och de verkar trivas själv. Ellis mage är nu ganska rund, bebisen kommer om mindre än fyra månader! Lägger man handen på hennes mage kan man känna nästa generation röra sig... Fantastiskt!
I förgårkväll hade David, Klas, småbarnen samt jag och Pål författarafton. Såhär: En person säger ett ord, som skrivs ned, nästa kommer med ett annat ord och så byggs så småningom meningar.
Lite oväntade vändningar, små visdomar. Som poesi ungefär.
Ett smakprov:
"Toaletten är mycket djup, den har ingenkrök som många andra utan känner helvetets plågor direkt i mynningen".
Om Historiska media inte begriper min och Maggans storhet skall jag starta ett poesikollektiv med mina gossar i stället och ge ut djupa visdomar om avloppssystemet på, till exempel, Ellerströms förlag.
Vi har ju ändå hand om hans bord sedan tjugo år.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)