Givetvis skall vi hjälpas åt!

Vad är det för fel på vården? Varför sitter det en ledsen trettioåring på min mottagning och är gravid i vecka 22 utan att ha kunnat få någon att intressera sig för henne med MVC-inskrivning/U-ljud? Varför kommer man inte fram på telefon? Varför tar det 8 timmar i ett väntrum?

Det har länge gått nästan lika dåligt för vården som för lokaltrafiken. MEN nu har vi lösningen: Vi gör som i skolan, och kan därmed både spara  pengar och implementera demokrati i samma veva. Funkar både på gyn-mottagning soch hos tandläkaren, skulle jag tro. Minst lika bra som i skolan, alla fall. Och på bussen.
 Leankonceptet, som länge varit ett heligt mål för alla sjukhus med någon administrativ självaktning, visade ju att det GÅR att använda bilbyggartänket när man botar sjuka. Då borde väl framgångsrika (?) strukturella och ekonomiska strategier gällande grundskolan också fungera i vården eller trafiken?


Min vän Åsa har utveckat denna idén lite:

"Ett genialiskt sätt att spara pengar i grundskolan/förskolan är att inte sätta in lärare. Om en lärare blir sjuk, skall ingen vikarie tillsättas första dagen, utan annan personal ska "titta till" klassen.

Förslaget är så bra, att det borde genomföras även i lokaltrafiken. När en busschaufför blir sjuk, kan ju en kollega till honom hoppa in och köra två bussar. Han kan ju springa mellan bussarna och köra fram dem ett stycke i taget. Att passagerarna under tiden tycker, att det går väldigt långsamt framåt, gör väl inte så mycket. De är ju bara passagerare. Och nästa dag kommer någon annan och kör bussen, och han kan ju vara riktigt duktig, fast han inte har körkort för buss.

En annan härlig utväg är ju att passagerarna själva hjälps åt att köra bussen. Alla människor vet ju, hur man kör en buss, för alla har ju åkt buss. I bästa demokratisk ordning kan man fastställa, vart man ska åka och vilken väg man ska köra, vilken hastighet man ska hålla och när man ska stanna. Att man under tid inte når sitt mål och kan göra sin insats i samhället betyder intet mot att man fått vara med om att i gemenskap med andra människor fatta beslut. Kan barnen i skolan, kan vi i bussen!

Skulle det trots allt uppstå problem i bussen och skulle någon sakna den trygga färden under den vanliga chaufförens ledning, kan man väl hitta på lite fria aktiviteter. man kan spela kort och schack. Någon kan kanske berätta en festlig historia. På så sätt glömmer man kanske, varför man sitter i bussen.
Det som duger åt barnen i skolan måtte väl duga åt en passagerare i en buss?"