Jag har ju läst en och annan kurs vid universitetet förut. Tenterat, examinerat och disputerat.
Men aldrig tidigare blivit personligen kontaktad av någon professor (som jag överhuvudtaget aldrig har träffat), och inbjuden till ett "samtal om mina fortsatta studier".
Igår kom det ett sådant mail. Från professorn i tyska.
Som hade "hört talas" om mig.
Pål tycker att jag är löjlig som suger åt mig en sådan här sak som en liten stolt svamp - han anser att jag är överkänslig för beröm på ett tramsigt och ängsligt vis.
Men jag blev faktist jätteglad. Hur tramsigt det än kan förefalla. Någon måste alltså ha märkt att jag anstränger mig för goda studieresultat, någon måste sedan ha berättat det för professorn i fråga. Som uppenbarligen känner sig hugad att väva in mig ytterligare i den tyska grammatikens komplexa spindelväv.
Min default-känsla är ju annars att jag är en högst medioker, lite halvpatetisk figur som anstränger mig i alla möjliga konstiga sammahang blott och bart för att hindra livets undergång, börja om, leva, och lära nytt.
På fredag skall detta samtal äga rum.
