Måndagmorgon med små pumpar och gröt, lamm, monster och dagisfärd. Jag tycker extremt mycket om de här morgnarna med dagis och skollämning - även om jag alltid anländer till jobbet just som domkyrkoklockorna slår åtta. Andan i halsen. Första patienten redan där. Hinner inte öppna journalen...
Men det är det värt.
Det är alltid god stämning i bilen när vi väl krånglat oss iväg efter att ha glömt och hämtat skolväska och jacka, fångat katten, funderat över gympapåsen osv, osv.
Vi lyssnar på musik, pratar om olika viktiga saker och "buskör" på Martins uppmaning. Martin avlämnas alltid med en salut på 20 tutningar (inte mitt påhitt, givetvis) och sedan brukar Viola och jag tala om språk eller musik eller nåt liknande på tillbakavägen.
Dessa morgnar är en av många - väldigt många - vinster med att inte pendla, inte arbeta på sjukhus, och i synnerhet inte på ett sjukhus som ligger en och enhalvtimmes resväg bort.
