Jag går och myser i min nyvunna identitet som mormor till en liten person som bara är 12 veckor, ca 63 mm från huvud till rumpa, men redan har sina små tår på en liten rad.
Tänker på namn och stickbeskrivningar. Min dotter skall bli MAMMA! Är det inte helt underbart fantastiskt?! Min lilla, lilla flicka som var så rädd för dammsugaren och inte riktigt vågade ta sina första steg förrän hon var 18 månader, som inte sade ett ord under de första två åren på förskolan (man trodde att hon var stum, men undvek av finkänslighet att säga något om detta till mig...).
Lilla Trassel-ellibelli med alla pojkvännerna, dokusåporna och prasselbyxorna.
Ilsebill.
Som växte upp, blev dansk medicinutta, och snart, snart är doktor.
Och nu skall hon bli mamma!
Med egen liten gris som äter och kräker och sover eller inte sover, som kommer att börja klättra och kladda och så småningom tala danska...
