Viola, hennes fiol och några av hennes bröder

Äntligen börjar Martin tillfriskna. Han har varit högfebril med halsfluss i fyra dagar, men i dag gav febern slutligen med sig .Vi firade detta med att han fick gå och klippa sig och forma en spännande grön drakfrisyr. Därnäst bakade vi lussekatter och, såklart, spelade oboe.

På eftermiddagen kom Johan hit för att hjälpa Viola med hennes fiolspel - det blev verkligen jättebra, precis som jag hade hoppats.
 Johan hade mycket konkreta förslag, som Viola med lätthet kunde tillägna sig. Han gav henne bra feedback och det kändes verkligen som om hon fick ny inspiration.
Vi har faktiskt inte varit så väldigt nöjda med hennes ordinarie fiollärare: Viola säger alltid att hon tycker att det känns som om E (hennes lärare) inte tycker att hon egentligen spelar särskilt bra- hon säger bara vad som är dåligt, aldrig hur det kan bli bättre. Viola har ju bara spelat fiol sedan i maj i år och trots att hon hade massor med lust när hon började, har E nästan helt lyckats kväva hennes intresse Efter varje lektion går Viola slokörad därifrån; det hon minns mest från sina lektioner är de ständiga tillsägelserna om att titta på noterna istället för på sin vänsterhand.
Nu kommer vi att byta fiollärare inför nästa termin, och Viola skall även få börja spela i en stråkensembel.

På kvällen blev det middag med David och Sarah och så småningom tillkom även Klas. David gjorde sitt bästa för att övertala Klas att avstå från en planerad fest (och lika planerad efterfest) på lördag för att ligga i kö för biobiljetter till The Hobbit. Jag trodde att det var så att David ville att han och Klas skulle ha detta som ett mysigt Sivén-brors-äventyr, men så var inte fallet. Istället ville David att Klas ensam skulle ligga ute några dygn på Västra Mårtensgatan och ruva biljetter i kylan medan han själv slog klackarna i taket på en firmafest i Töntingelund. Men Klas avböjde, begripligt nog.