Torsdagskväll med blåsmästarna

I går var det ensembel igen. Martin går alltså i "Blåsmästarna", en blåsensembel för folk i 9-12 årsålder, både brass och träblås. Martin är en av två oboister - han har en lite tystlåten pultkamrat som heter Simon. De har suttit bredvid varandra och tittat i samma noter var torsdag sedan i augusti utan att utbyta så mycket som ett ögonkast. Ibland har de sneglat på varandras fingrar när det inte funkat att läsa á vista från nya noter, men annars: total diskretion
Igår var det egentligen första gången som jag såg dessa allvarliga herrar busa lite med varandra. De försökte att sträcka sina oboer så högt de kunde i salen för att se vem som kunde nå längst. Och man kunde ana att det inte var många sekunder från att de högt vinglande oboerna snart skulle användas som svärd, men då ingrep jag. Jag har i och för sig mycket bra tumme med den lokale oboereperatören i Malmö,  (jag har en förhandlat en reparationsväntetid från 6 veckor ned till en och en halv timme), men har just nu väldigt dåligt med tid vara hemma med sjuk oboe.
 På tisdag har  nämligen Blåsmästarna konsert och redan på söndag skall Martin (och oboes medverka vid en annan konsert).
Nå, annars är det vanligen mycket god diciplin i Thomas-orkestern (orkesterledaren heter Thomas, och brukar inleda med att uppmana barnen att handklappande hälsa honom med ett käckt och taktfast "hej på dig, Thomas"). Det är egentligen bara saxarna brukar hålla "snacke-hörna". (Varför är det så att saxofonister i regel skiljer sig stort från andra träblåsare. Saxofonister är hejjigare, mer högljudda, saknar dendär nördigt-intellektuella framtoningen som framför allt drabbar oboister och violinister?)

Efter avslutat ensembelspel gick jag och Pål på bio och såg Call-girl, en film och den så kallade Geijer-affären. Det var en rörig och ofokuserad film som inte lyckades problematisera det som egentligen borde problematiseras (nämligen en korrupt, repressiv svinkultur där svin skyddar andra svin och den så försöker göra något åt saken råkar illa ut), utan mest lamterade kring en 14-åring på glid bland andra stackars 14-åringar på glid. Det kändes som om filmmakrna borde ha haft en tydligare linje i vad det egentligen var som man ville gestalta - isället försökte man gestalta lite av det mesta, och allt blev hattigt och slarvigt. Men middagen efteråt på nya Saluhallen var god och trevlig  - libanesiska meze med vindolmar och auberginesallad.

I eftermiddag har Martin oboelektion (tillsammans med Viola på fiol, eftersom de skall samspelas inför söndagens konsert). Direkt därefter har båda två pianolektion och sen blir det äntligen fredagkväll...