Att lära av varandra

Helgen inleddes med asien-inspirerad middag hos David och Sarah. Tack för underbart god mat! Morgonen därpå bar det iväg till Malmö och Dubbelt av dubbelt (det dubbla är rörbladen, och det dubbla av dem är att det omfattar både oboe och fagott). Utöver lite ensembelspel, masterclass och två konserter blev det en Howarth-oboe till i familjen. Nu kan vi alltså än mer utvidga vår oboe suzuki-verksamhet, Martin och jag. Vi lär av varandra när vi spelar oboe. Lyssnar, titta och härmar.  Detta blir både inlärningsmässigt och känslomässigt väldigt spännande.  Martin blir liksom stor och ansvarstagande och delar med sig av det han kan till mig (han har bättre minne och snabbare fingrar). Tillsammans med Viola på fiol kör vi någon sorts improviserad Musik-kindergarten i hemmet. Instrumenten får "prata" med varandra, vi turas om att kompa varann, och lek blir till övning. Med piano händer det inget särskilt i vår "rollfördelning". Vid pianot är jag mamma-vuxen som kan och leder och visar och ställer krav (krav som man ibland kan vilja vända sig emot med ett " är vi inte färdiga nu snart??"). Med oboen blir det ju inte alls så, utan det händer saker i just utbytet av kunskap.
Det är lek, det är absolut en lek, men det är också allvar - för det är väl klart att man inte investerar motsvarande värdet av en begagnad Ford scorpio i ett gäng oboer  bara för att leka. Det inser ju Martin också intuitivt, och just dettta underliggande allvar gör denna "lek" extra angelägen för honom, tror jag.