Idag har det mest blivit barn och deras kompisar och lek och pyssel. Mycket med gips, balloner och trälim. På olika oväntade ställen.
Dessutom har jag läst och läst om Werther. Sturm und Drang usw. Måns kom förbi en stund, vilket var mycket trevligt. Ytterligare en generation barn som omedelbart och bokstavligt satte sig på honom. Alla tre, samtidigt! Han måtte utrsöndra nån sorts barnferomoner...
När barnen, inklusive översovande bästis Hedvig, väl somnat och jag tyckte att Werther behövde ta igen sig efter en intensiv dag med mig, blev det lördagsmys på egen hand (Pål är dygnsjour) med yoghurt, käckebröd och lite film - oemotståndliga kostymer i rimlig miljö är vad Grays Anatomi är för Elli eller Gilmore girls för Tahira.
Det behöver inte ens handla om nåt särskilt. Stämningen räcker.
Lyssnar nu på nionde symfonin. Goethe i all ära, men Schiller är strået vassare. Det måste ju även Beethoven tyckt, annars hade väl Mephistopheles sjungit sista satsen. Och knappast an der Freude.
Förresten, är det inte väldigt tjatigt dethär med att fejjan hela tiden meddelar vad olika människor lyssnat på. För att citera min yngsta dotter: Vem bryr sig?
