Martin hade 6-årskalas i går. Han fick väldigt, väldigt många presenter, mest spindlar i olika utföranden. Åtta stycken. Vissa håriga med inbyggd "hoppfunktion".
Dessutom fick han en megafon, så att ingen skall missa något av det han säger. Jag har inte känt att det var någon direkt överhängande risk för det, men det var hans far som inköpt denna störiga tingest (han kanske själv hör lite illa?).
Dessutom fick han sin efterlängtade våtdräkt. Dock inget badhus, tyvärr.
Viola hade kommit på ett jättebra barnkalas-mat-upplägg: Hemmagjorda små pizzabottnar + tomatsås, ost och olika alternativa fyllningar (alltfrån skinka till räkor, oliver, m.m.) i små skålar bredvid. Så fick barnen börja med att tillverka sina egna pizzor efter eget tycke och smak. Martin valde den underbara kombinationen salami och mangotärningar...
Fem barn är en alldeles lagom uppsättning. Särskilt om de utrustas med party-tutor (och megafon!) Den kritiska massan går vid sju, sen blir det BARA kaos.
Vi vuxna åt god buffé från Klostergatans Fisk, drack vitt vin och talade illa om herrarna Björn Ranelid, Leif GW Persson och Per Morberg. (Inte min mamma givetvis, hon tycker såklart att dessa "tre vise" verkar "så golliga". Men hennes acceptans för pellejönsar är helt i en egen klass).
måndag 27 februari 2012
torsdag 23 februari 2012
Barnen tillfälligt hos Lars (åter i morgon). En ledig dag som denna for jag och Pål till gymmet redan halvåtta i morse. Uthållighetspass, ben. Fasansfullt. INget mindre än fasansfullt.
Resten av dagen har gått åt att hämta sig, och under tiden har jag spelat i flera timmar (Bach, Mozart, Chopin), skrivit vidare med fokus på att övertyga marknadsintresserade förlagsnissar (fanatism och barnamord), samt tittat lite förstrött på språkhistorien (tentamen i morgon) Totalt otaggad.
Resten av dagen har gått åt att hämta sig, och under tiden har jag spelat i flera timmar (Bach, Mozart, Chopin), skrivit vidare med fokus på att övertyga marknadsintresserade förlagsnissar (fanatism och barnamord), samt tittat lite förstrött på språkhistorien (tentamen i morgon) Totalt otaggad.
Förlagskorrespondens
Äntligen ett litet livstecken från ett av de förlag som tittat på mitt manus. Ännu ej bestämt, alltså, men jag blev otroligt glad för att denna redaktör uppenbarligen är så positiv till mitt sätt att skriva (hon lär vara kräsen enligt Antti).
Att marknadsföringsavdelningen sen inte vågar, hoppas jag att vi kan få bukt med. Varför tror de att människor så gärna läser om fiktiva seriemördare men tråkas av dito autentiska?
Jag svarade redaktören med ett antal argument som genusperspektiv och att vi måste försöka komma ifrån missuppfattningen att det bara är män som bär historien och att det bara är män som läser historisk facklitteratur, und so weiter und so fort. Skickar nytt manus i dagarna.Som Arnold säger - I´ll be back.
Hej Maria,
Ja du får ursäkta att du inte har fått något definitivt besked från oss under denna långa tid. Ditt bokprojekt om Magda Goebbels har varit uppe för diskussion flera gånger på våra utgivningsmöten och vi är flera som har läst ditt manus. Jag kan erkänna att vi har varit oense om en bok i detta ämne. Personligen tycker jag att såväl ämnet som levnadsödet är oerhört intressant och att du verkligen kan uttrycka dig i skrift. Du har ett bra språk och det är en "nerv" i det du skriver. Invändningarna mot manuset har främst handlat om målgruppen. Vem kommer att köpa en bok om Magda G.? Jag tror att det finns en stor målgrupp men vår marknadsavdelning är mer tveksam. ag tittar således gärna på ditt nya manus och lovar då att det inte ska ta flera månader innan du får ett definitivt besked från oss.
Antti Sivén känner vi väl; han är en uppskattad korrekturläsare och vi anlitar honom ofta.
Med vänliga hälsningar
L
J
måndag 20 februari 2012
Sportlov
I dag har barnen och jag varit på keramikkurs. Vi har drejat och byggt skålar, Viola skulpterade en katt och Martin en drake. Martin var nog den av oss som lyckades bäst med sin drejade skål - både jag och Viola förbrukade två klumpar lera innan det blev någon som någorlunda liknade en skål (Viola) eller en sorts snäcka (jag. nödlösning.)
I morgon skall vi bygga musikinstrument på Kulturen, och sedan är Martin utlovad en utflykt till sitt efterlängtade badhus (har ju inte varit där på två dagar nu!)
Mera narratives från Pedellgatan:
Detta är andra veckan som jag är ledig, vilket är helt underbart. Förra veckan var det M-biografin (hela dagarna) och träning (resterande tid). Det blev: 27 sidor text. 150 minuter kondition och 180 minuter stryka.
Denna vecka är det barn och språkhistoria. Germanska stammspråk, Althochdeutsch, Lautverschiebung, Diphthongierung och så vidare, tenterar på fredag. I övrigt: barnrelaterade sportlovsaktiviteter, och födelsedagsförberedelser. På söndag fyller Martin sex år!
I morgon skall vi bygga musikinstrument på Kulturen, och sedan är Martin utlovad en utflykt till sitt efterlängtade badhus (har ju inte varit där på två dagar nu!)
Mera narratives från Pedellgatan:
Detta är andra veckan som jag är ledig, vilket är helt underbart. Förra veckan var det M-biografin (hela dagarna) och träning (resterande tid). Det blev: 27 sidor text. 150 minuter kondition och 180 minuter stryka.
Denna vecka är det barn och språkhistoria. Germanska stammspråk, Althochdeutsch, Lautverschiebung, Diphthongierung och så vidare, tenterar på fredag. I övrigt: barnrelaterade sportlovsaktiviteter, och födelsedagsförberedelser. På söndag fyller Martin sex år!
fredag 17 februari 2012
Lovestory
Jag mötte min älskare för ett par år sedan. Först var det bara glimtvis. Ohyggligt spännande men osäkert. En hisnande oro. Efter hand kunde vi träffas allt oftare och oftare och relationen gick mer på så att säga "fast mark". Vi hade liksom bestämt hur den skulle vara .Var och när och hur. Formen var satt. Tonarten. Fortfarande underbart, dock.
Så småningom kom vardagen i fatt oss. Vi hade våra rutiner, jag visste ungefär vad som förväntades av mig - och jag visste att vi skulle komma att få det jätte-jobbigt på slutet, i synnerhet skulle bli dags att räta ut alla missförstånd, och kolla vem som egentligen sagt vad, var och när.
Nå. Vi har inte allt nått slutet än, långt därifrån. Vi är väl inte ens gifta på riktigt än. Väntar fortfarande på att hindersprövningen skall gå igenom. Har väntat sedan oktober. Överväger nu att höra med ett annat skattekontor, så att säga.
Men vi delar vardagen.har blivit varandras vardagssällskap. Inte längre overkligt och hemligt och fantastiskt. Mer 7-16-köret och lite fredagsmys. Det är okej.
Efter en hel honeyweek i sängen - (sängen är helt nödvändig - mina axlar och höfter omöjliggör att jag sysslar med sådant här vid ett skrivbord) - har vi nu i alla fall nått halvvägs, skulle jag tro. Och jag börjar inse att vi inte alltid kommer att vara tillsammans.
Men just ikväll jag har drabbats av tillfällig övermättnad. Det står mig upp i halsen,alltihop. Skickade därför i dag i väg hela historien för granskning och eventuellt en liten ansiktslyftning. Känner ett riktigt proffs i sammanhanget (har till och med varit gift med honom).
Under tiden kan jag vila mig och fira sportlov med småbarnen, greja min tentamen i språkhistoria, och umgås med min man. I slutet av veckan förväntar jag återkomst i tilhyfsat skick. Då kanske vi båda är färdiga för nya tag, hejåhå. Andra halvlek.
Så småningom kom vardagen i fatt oss. Vi hade våra rutiner, jag visste ungefär vad som förväntades av mig - och jag visste att vi skulle komma att få det jätte-jobbigt på slutet, i synnerhet skulle bli dags att räta ut alla missförstånd, och kolla vem som egentligen sagt vad, var och när.
Nå. Vi har inte allt nått slutet än, långt därifrån. Vi är väl inte ens gifta på riktigt än. Väntar fortfarande på att hindersprövningen skall gå igenom. Har väntat sedan oktober. Överväger nu att höra med ett annat skattekontor, så att säga.
Men vi delar vardagen.har blivit varandras vardagssällskap. Inte längre overkligt och hemligt och fantastiskt. Mer 7-16-köret och lite fredagsmys. Det är okej.
Efter en hel honeyweek i sängen - (sängen är helt nödvändig - mina axlar och höfter omöjliggör att jag sysslar med sådant här vid ett skrivbord) - har vi nu i alla fall nått halvvägs, skulle jag tro. Och jag börjar inse att vi inte alltid kommer att vara tillsammans.
Men just ikväll jag har drabbats av tillfällig övermättnad. Det står mig upp i halsen,alltihop. Skickade därför i dag i väg hela historien för granskning och eventuellt en liten ansiktslyftning. Känner ett riktigt proffs i sammanhanget (har till och med varit gift med honom).
Under tiden kan jag vila mig och fira sportlov med småbarnen, greja min tentamen i språkhistoria, och umgås med min man. I slutet av veckan förväntar jag återkomst i tilhyfsat skick. Då kanske vi båda är färdiga för nya tag, hejåhå. Andra halvlek.
torsdag 16 februari 2012
Det var en gång
Det blir inte mycket med ansatserna denna vecka. Jag är "ledig" för att skriva på M-biografin och sysslar med trettiotalet minst åtta timmar per dag. Ord, ord, ord. Fotnoter, citat, källor, källtolkning, källkritik...
När man läser en fackbok om något, en biografi eller liknande har man en tendens att tro på vad man läser. När man läst en bok till i ämnet står det klart att någon av de respektive författarna har missuppfattat/misstolkat något, sannolikt den senare (man är mer benägen att tro på det man läste först, har jag märkt).
När man har läst nästan hundra böcker som handlar om ungefär samma sak, men ideligen levererar motstridiga uppgifter, kan man bli lite, lite förvirrad. Denna förvirring är min vardag.
Och skall man sen försöka sätta ihop hela denna röra till någon sorts "sanning", helst inpackad i en vacker och harmonisk prosa utan alltför många "emellertid", börjar man ibland tvivla på hela grejen.
Tänker:
Kanske skriva något annat istället? Exempelvis en barnbok om en prinsessa som fick halva konungariket, men som sen blev bortrövad av ett haltande troll och fick en massa barn som var delvis troll, delvis prinsessor och som allihop dog av en hemlig trolldryck i trollets och hans troll-kompis hemska, hemska håla en vacker vårdag när fåglarna kvittrade.
Bröderna Grym i trettiotalstappning, så att säga.
När man läser en fackbok om något, en biografi eller liknande har man en tendens att tro på vad man läser. När man läst en bok till i ämnet står det klart att någon av de respektive författarna har missuppfattat/misstolkat något, sannolikt den senare (man är mer benägen att tro på det man läste först, har jag märkt).
När man har läst nästan hundra böcker som handlar om ungefär samma sak, men ideligen levererar motstridiga uppgifter, kan man bli lite, lite förvirrad. Denna förvirring är min vardag.
Och skall man sen försöka sätta ihop hela denna röra till någon sorts "sanning", helst inpackad i en vacker och harmonisk prosa utan alltför många "emellertid", börjar man ibland tvivla på hela grejen.
Tänker:
Kanske skriva något annat istället? Exempelvis en barnbok om en prinsessa som fick halva konungariket, men som sen blev bortrövad av ett haltande troll och fick en massa barn som var delvis troll, delvis prinsessor och som allihop dog av en hemlig trolldryck i trollets och hans troll-kompis hemska, hemska håla en vacker vårdag när fåglarna kvittrade.
Bröderna Grym i trettiotalstappning, så att säga.
lördag 11 februari 2012
Lördagkväll
På rygg i sängen med datorn över magen för att i tysthet och väldigt, väldigt långt borta från den melodifestival som lär pågå någonstans) fortsätta diskussionen om blekmedel, absint och flerbarnstillägg. Visste ni att man damals kunde ta ett äktenskapslån när man skulle gifte sig för att därmed ha råd med att kvinnan helt ägnade sig åt sin husmorsuppgift? Så fick barnen en hemmavarande mor och en annan man kunde ta vederbörande kvinnas arbete - varvid den synliga arbetslöshetens minskade utan produktionsbortfall. Lånet kunde sedan antingen avbetalas eller "avbarnas" (abgekindert werden), dvs det skrevs ner en bit för varje barn och ansågs återbetalat efter att fyra fötts.
Ett listigt ekonomiskt incitament för att hålla kvinnan vid spis och vagga.
Människor måtte älska(t) att bli manipulerade!
Ett listigt ekonomiskt incitament för att hålla kvinnan vid spis och vagga.
Människor måtte älska(t) att bli manipulerade!
torsdag 9 februari 2012
Liten uppdatering
en dotter hostar
en annan dotter åker tåg
en son önskar sig ett badhus i födelsedagspresent (!)
en annan hann kanske till sitt nationella prov i morse (?)
någon lär räkna
någon kanske solar
en snowboardåkande svärson och blivande far lär nu vara lokaliserad.
en annan dotter åker tåg
en son önskar sig ett badhus i födelsedagspresent (!)
en annan hann kanske till sitt nationella prov i morse (?)
någon lär räkna
någon kanske solar
en snowboardåkande svärson och blivande far lär nu vara lokaliserad.
tisdag 7 februari 2012
...agda
Jag gjorde fint i köket innan jag gick till jobbet i går morse. När jag återkom såg det ut som studentkorridoren "Smulan". Delaktiga i detta var min mor, mina två yngsta barn, samt Klas och Elli.
Åt dem som når med näsan över vasken satte jag därför upp en typisk kafferumslapp med texten:
"Agda är ledig! Ställ in din disk i diskmaskinen".
(först hade jag tänkt att skriva att "Ellen" är ledig, men sedan tänkte jag att det eventuellt skulle bli konstigt med närheten i namn mellan Elli och Ellen, och kanske skulle det då bli någon sorts förvirring som slutade med att disken ändå inte skulle komma in i diskmaskinen. Ve och fasa. "Agda" verkade otvetydigt liksom).
Trodde jag.
Klas kom i morse och frågade näsvist vad jag menade, varvid jag fnös något om att det faktiskt framgick om han läste lappen lite mer omsorgsfullt.
Då sade han att han uppfattat att det FATTADES en bokstav. Som han omtänksamt nog nu tillfogat.
Gut. Nu verkar det ju inte ett dugg konstigt längre. Möjligen lite lång ledighet, skulle jag säga, sådär 67 år. Och allt detdär med disken och att plocka undan efter sig kommer väl nu i bakgrunden.
Tack Klas!
Åt dem som når med näsan över vasken satte jag därför upp en typisk kafferumslapp med texten:
"Agda är ledig! Ställ in din disk i diskmaskinen".
(först hade jag tänkt att skriva att "Ellen" är ledig, men sedan tänkte jag att det eventuellt skulle bli konstigt med närheten i namn mellan Elli och Ellen, och kanske skulle det då bli någon sorts förvirring som slutade med att disken ändå inte skulle komma in i diskmaskinen. Ve och fasa. "Agda" verkade otvetydigt liksom).
Trodde jag.
Klas kom i morse och frågade näsvist vad jag menade, varvid jag fnös något om att det faktiskt framgick om han läste lappen lite mer omsorgsfullt.
Då sade han att han uppfattat att det FATTADES en bokstav. Som han omtänksamt nog nu tillfogat.
Gut. Nu verkar det ju inte ett dugg konstigt längre. Möjligen lite lång ledighet, skulle jag säga, sådär 67 år. Och allt detdär med disken och att plocka undan efter sig kommer väl nu i bakgrunden.
Tack Klas!
I går lunchade jag med Elli, vi gick och köpte lite bebiskläder, tittade på åkpåsar och åt något wokat på Makai. Så himla mysigt.
Tanten (damen, kvinnan, expeditien) i barnklädesaffären småpratade med oss och fick fram att jag varit med några gånger förr.
"Va´? Sju barn, då måste man verkligen tycka om barn, och vara intresserad... och ha oändlig ork. Och ett enormt tålamod", funderade hon.
Hm, sade jag
Hm, sade Elli (lite,lite mer eftertryckligt).
Jag, som inte alls känner igen mig i denna beskrivning, började fundera på varför alla dessa barn, och om det faktum att de är många på något sätt speglar att jag orkar något eller har ett särskilt tålamod. Skulle man fråga barnen själva skulle de definitivt förneka att deras mor är uthållig och tålmodig. Jag gissar att de skulle säga något i stil med: "Mamma? hon vill ju bara sova hela tiden (eller ägna sig åt den hobby som i ögonblicket står högst i kurs, nu är det visst tyskan), och om hon inte får som hon vill blir hon arg och sur, hon dominerar sin omgivning på ett läskigt vis".
Det låter inte som någon drömmorsa, precis. Så varför alla dessa barn? Är det för att jag inte har hittat rätt preventivmedel (och därför behövt gå den långa vägen och utbilda mig till gynekolog)? Eller är det för att jag tidigt tappade förtroendet för pensionssystemet och hoppades kunna trygga försörjningen genom att skaffa en bred nästa generation? Eller var det för att krama sista droppen ur flerbarnstillägget? Eller för att det är så himla mysigt att aldrig egentligen kunna ta det lugnt och bara chilla?
Jag vät inte, som min yngste son skulle sagt. Jag vet absolut inte varför jag har barn, i synnerhet inte varför jag har så många.
Men det blev väldigt bra barn, måste jag säga!
..och svärbarn, och barnbarn såklart.
Tanten (damen, kvinnan, expeditien) i barnklädesaffären småpratade med oss och fick fram att jag varit med några gånger förr.
"Va´? Sju barn, då måste man verkligen tycka om barn, och vara intresserad... och ha oändlig ork. Och ett enormt tålamod", funderade hon.
Hm, sade jag
Hm, sade Elli (lite,lite mer eftertryckligt).
Jag, som inte alls känner igen mig i denna beskrivning, började fundera på varför alla dessa barn, och om det faktum att de är många på något sätt speglar att jag orkar något eller har ett särskilt tålamod. Skulle man fråga barnen själva skulle de definitivt förneka att deras mor är uthållig och tålmodig. Jag gissar att de skulle säga något i stil med: "Mamma? hon vill ju bara sova hela tiden (eller ägna sig åt den hobby som i ögonblicket står högst i kurs, nu är det visst tyskan), och om hon inte får som hon vill blir hon arg och sur, hon dominerar sin omgivning på ett läskigt vis".
Det låter inte som någon drömmorsa, precis. Så varför alla dessa barn? Är det för att jag inte har hittat rätt preventivmedel (och därför behövt gå den långa vägen och utbilda mig till gynekolog)? Eller är det för att jag tidigt tappade förtroendet för pensionssystemet och hoppades kunna trygga försörjningen genom att skaffa en bred nästa generation? Eller var det för att krama sista droppen ur flerbarnstillägget? Eller för att det är så himla mysigt att aldrig egentligen kunna ta det lugnt och bara chilla?
Jag vät inte, som min yngste son skulle sagt. Jag vet absolut inte varför jag har barn, i synnerhet inte varför jag har så många.
Men det blev väldigt bra barn, måste jag säga!
..och svärbarn, och barnbarn såklart.
söndag 5 februari 2012
Söndagsnöjen
Nu är Elli här! Hon är sååå rund om magen. Bebisen ligger med huvudet nedåt, välinställd, förberedd.
I gårkväll hade vi mysig köttbullsmiddag med småbarnen, Klas Elli och morfar (efter att först tillsammans med Lars och Christoffer burit upp Davids och Sarahs piano på Violas rum).
Efter köttbullarna blev det psyslalisparfait till alla utom Martin som istället krävde familjesynden Milleröra (kakao, socker och grädde i en underbar kombination).
Så spelade Viola och morfar spelade fyrhändigt och Martin och Viola förevisade olika jujitsu-kast innan det blev dags för småbarnen (och Elli) att gå till sängs och för mig att fundera på Funktionsverbsgefüge (zum Ausdruch bringen, Anspruch heben, Hoffnungen hegen, und so weiter und so fort)
Nu är det åter mottagnignen, radio Swissclassic och lite skriverier.
(fick just besked från David och Sarah att de anlänt på Bali (eller var det Mali?) utan trassel. Skönt!
I gårkväll hade vi mysig köttbullsmiddag med småbarnen, Klas Elli och morfar (efter att först tillsammans med Lars och Christoffer burit upp Davids och Sarahs piano på Violas rum).
Efter köttbullarna blev det psyslalisparfait till alla utom Martin som istället krävde familjesynden Milleröra (kakao, socker och grädde i en underbar kombination).
Så spelade Viola och morfar spelade fyrhändigt och Martin och Viola förevisade olika jujitsu-kast innan det blev dags för småbarnen (och Elli) att gå till sängs och för mig att fundera på Funktionsverbsgefüge (zum Ausdruch bringen, Anspruch heben, Hoffnungen hegen, und so weiter und so fort)
Nu är det åter mottagnignen, radio Swissclassic och lite skriverier.
(fick just besked från David och Sarah att de anlänt på Bali (eller var det Mali?) utan trassel. Skönt!
lördag 4 februari 2012
Var det bra så?
Vår revisor tycker att vi tar ut för mycket i lön (och alltså betalar för mycket skatt). Han tycker att man skall leva snålt och låta pengarna stå och jäsa i bolaget. Till hans glädje kanske, men till föga nytta.
Jag funderar allvarligt på att ta med honom nästa gång vi handlar. En alldeles vanlig lördag utan finurligheter och helt utan Storinköpsambition går det lätt 900kr på ICA-Tuna, 500 i grönsaksaffären i Råby, 500 på akademibokhandeln och 1100 till en liten klädupphängare till barnens jackor.
Av en slump "hittade" jag just två kg frusen hummer i källaren (utgång juni 2011, alltså för gammal). Den har nog kostat någonting någon gång. Som väldigt många andra saker.
-Jamen bara räntorna på vårt hus kostar trettiotusen i månaden, försökte Pål.
varvid revisorn villrådigt frågande vad vi skall ha resten av pengarna pengarna till...
Som sagt, han behöver vallas på Ica Tuna! Och om han är riktigt snäll skall han få låna mitt gold-card på Radisson blue...
Jag funderar allvarligt på att ta med honom nästa gång vi handlar. En alldeles vanlig lördag utan finurligheter och helt utan Storinköpsambition går det lätt 900kr på ICA-Tuna, 500 i grönsaksaffären i Råby, 500 på akademibokhandeln och 1100 till en liten klädupphängare till barnens jackor.
Av en slump "hittade" jag just två kg frusen hummer i källaren (utgång juni 2011, alltså för gammal). Den har nog kostat någonting någon gång. Som väldigt många andra saker.
-Jamen bara räntorna på vårt hus kostar trettiotusen i månaden, försökte Pål.
varvid revisorn villrådigt frågande vad vi skall ha resten av pengarna pengarna till...
Som sagt, han behöver vallas på Ica Tuna! Och om han är riktigt snäll skall han få låna mitt gold-card på Radisson blue...
fredag 3 februari 2012
Lite av vad jag har berättat för mig en fredag eftermiddag
Jag tyckte inte om att tala om Medelmåttan. Tal om otillräcklighet förutsätter att man själv räcker, vilket jag inte tycke att jag gjorde. Då som nu: Jag kan och vet sådär lagom mycket för att imponera en stund. Något vidare djup har jag inte, egna tankar har aldrig varit min starka sida. Däremot har jag bra näsa för vad som väntas och önskas och vad som ligger bra i munnen. För tillfället. Någon verklig begåvning har jag aldrig haft, däremot talang att förefalla. Lurar inte alla, men många. Med ett gott minne och ett litet komprimerat referensbibliotek innanför tinningarna kommer man en bra bit. De flesta lodar inte på djupet.
Nu blir det Piggvar och vitt vin och grammatik seminarium på SOL med Pål och Barbara. Om vart vi är på väg - Å han ba, o ja ba...typ
torsdag 2 februari 2012
Die Familie
Såhär: Johannes är någonstans i ingenstans. Svår att egentligen nå. Äter lax och knäcke. Det är i princip det enda jag vet.
David och Sarah far till fjärran östern i morgon. Skall resa "vilt" enligt egen utsago. Betryggande för en mor, nicht wahr?
Klas chillar i tysthet. Men han kommer på söndag.
Pumparna är med Lars och lite svåra att nå just nu pga av alldeles speciella skäl. Det går, med det blir korta, lite ovälkomna samtal.
MEN:
på söndag kommer min älskade dotter Elli hem med sin lilla stora mage! Oh, så glad jag blev när hon aviserade det i ett sms i går. Och hon stannar i fem dagar!
Tills dess hänger jag på Tahis blogg, som nu tagits till en helt annan nivå, måste jag säga. I går kväll fick den tyska språkhistorien stryka på foten, eftersom jag var tvungen att titta igenom 96 (!) bilder där min mycket speciella svärdotter förevisar sin garderob!
David och Sarah far till fjärran östern i morgon. Skall resa "vilt" enligt egen utsago. Betryggande för en mor, nicht wahr?
Klas chillar i tysthet. Men han kommer på söndag.
Pumparna är med Lars och lite svåra att nå just nu pga av alldeles speciella skäl. Det går, med det blir korta, lite ovälkomna samtal.
MEN:
på söndag kommer min älskade dotter Elli hem med sin lilla stora mage! Oh, så glad jag blev när hon aviserade det i ett sms i går. Och hon stannar i fem dagar!
Tills dess hänger jag på Tahis blogg, som nu tagits till en helt annan nivå, måste jag säga. I går kväll fick den tyska språkhistorien stryka på foten, eftersom jag var tvungen att titta igenom 96 (!) bilder där min mycket speciella svärdotter förevisar sin garderob!
onsdag 1 februari 2012
Fortsättningen i går var minst lika illa:
frivändningar 15 kg 40 x 3
Axelrotationer: massor
Kombinerad fly-axelpress 40 x 3
bröstflyes i cable-cross 30 x 3
armhävningar 20x 2
tricepsdrag 20x 2 ( på slutet hade vi bråttom)
HELT slut i axlarna nu.
Därefter en heldag på SOL, översättning och språkvetenskap.
Kväll: Pianolektion med BÅDE Martin och Viola. Viola spelade 4-händigt med sin lärare (övat med morfar). Martin, som fick sin första lektion var verkligen över förväntan duktig. Koncentrerad, uppmärksam, greppade blixtsnabbt, och lärde sig "blinka lilla" redan under kvällen.
Nu : Mottagning med 23 (!) patienter. En annan form av uthållighetsträning.
frivändningar 15 kg 40 x 3
Axelrotationer: massor
Kombinerad fly-axelpress 40 x 3
bröstflyes i cable-cross 30 x 3
armhävningar 20x 2
tricepsdrag 20x 2 ( på slutet hade vi bråttom)
HELT slut i axlarna nu.
Därefter en heldag på SOL, översättning och språkvetenskap.
Kväll: Pianolektion med BÅDE Martin och Viola. Viola spelade 4-händigt med sin lärare (övat med morfar). Martin, som fick sin första lektion var verkligen över förväntan duktig. Koncentrerad, uppmärksam, greppade blixtsnabbt, och lärde sig "blinka lilla" redan under kvällen.
Nu : Mottagning med 23 (!) patienter. En annan form av uthållighetsträning.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)