Om doktorn själv får välja

När Pål och jag  kom hem från arbetet igår var huset fullt igen - så som det nästan alltid är numera. Barnbarnet Spike med mor Tahira och mormor Mia, Klas och efter en stund X-make Lars och småbarnen. Våra eftermiddagar är ganska intensiva med många barn och andra från vårt stora, vitt förgrenade familjeträd.  Det går åt en del kaffe.
Sen gjorde vi (??)  mat - fläskfile, grönsaker i ugnen och äppelkaka, åt utdragen middag och förvånades över en flaska Rosévin som verkade dricka upp sig själv.  Spike åt en läcker kombination av makaroner och bagels, och verkade nöjd med vårt lilla sällskap (Tahira gick till vänner och småbarnen till Lars. Kvar var jag , Pål och Klas. Och drakis.  Och så Spike själv, förstås).

Klas frågade  hur livet hade sett ut som jag aldrig bilvit läkare och så pratade vi lite om varför vi valt som vi gjort och vad andra hypotetiska val hade haft för tänkbara konsekvenser.
Givet ett livets da capo - hade jag träffat andra val? Hade jag börjat läsa medicin?
Ja, sannolikt hade jag det. Trots allt. Trots att jag verkligen inte tillhör dem som "älskar sitt arbete" eller ser sitt arbete som sin käraste hobby.
Förklaringen handlar om trygghet och frihet:
Det finns vissa saker som jag inte skulle velat vara utan, och dit hör främst en sorts medicinsk/allmänbiologisk allmänbildning: att kunna förstå vissa fysiologiska samband, att kunna avgöra om någon (inkl jag själv) är sjuk, frisk eller mycket sjuk, att ha möjlighet att förskriva läkemedel åt mig själv och min familj när det behövs. Denna värderingförmåga  ger mig en sorts vardagstrygghet. Oftast kan jag, tack vare denna medicinska skolning lugna den oroliga (ibland hyperoroliga) modern inom mig, och tala min oro till rätta med välunderbyggda argument, förklara sakligt för barnen hur deras kroppar fungerar. Men jag vet också när jag bör söka annans hjälp.
Därutöver är det givetvis en fördel att ha en utbildning som leder till säkert  arbete, att det finns ett brett utbud av olika specialitceringsmöjligheter och att jag i princip kan få arbete var jag vill, när jag vill, om jag vill. Tämligen välavlönat.
Det är frihetsaspekten.
Så svaret, Klas, blir nog ja, jag hade gått samma väg en gång till.

MEN det finns vissa tillägg jag skulle vilja göra om nu livet gingo i repris: Jag hade sett till att lära mig flera språk riktigt bra medan jag var ung, jag skulle spelat fler intrument, jag borde inte slutat rida och jag skulle skaffat fler barn...

(Alltså, kära barn, och svärbarn, (och barnbarn): se detta önske-tillägg som ett klokt stalltips: gör alltid lite, lite mer än du tänkt dig. Och tveka absolut inte om barnen. Det är ju de som är själva livet!)