För att skingra tankarna gick jag igår från arbetet direkt till gymmet. Det blev crosstrinersintervaller, vilket är bland det jobbigaste som finns. 30 minuter totalt, med tio minuters uppvärmning på stigande motstånd och sedan nio 45- 60 sekunders-intervaller på nästan max-puls följt av 45-60 sekunders aktiv återhämtning. Därefter ett mindre pass benstyrka med betoning på volym (ca 10 repetitioner i 3 set). Det fanns inte närheten av en chans att jag skulle orka styrke-uthållning efter ett så intensivt intervallpass.
Protein, yoghurt och en stunds vila efter hemkomst. Därefter promenerade jag och Pål genom den våtvarma staden i skymningen. Det blev Stadsparksrestaurangen, en mindre förrätt och ett glas vin.
Väl hemma ville Klas att vi skulle fortsätta att se på von Triers Riget, vilket vi gjort kontinuerligt under den gångna veckan.
Jag har ju givetvis sett Riget flera gånger - härifrån stammar flera episka citat,väletablerade i familjerjargongen. (Morgonkonferensen börjar när jag kommer. Morgonkonferensen slutar när jag går!)
Första gången jag facinerades av Riget var 1995. Då var jag en oskuldsfull medicine kandidat. I dag ser jag Riget med andra ögon. Spökena lite mer marginella. I förgrunden: uppblåsta omorganiseringar. I Riget: Operation Morgonluft, i verkligheten: Parsjukhus-organisationen (90-tal), Skånsk livskraft (milleniumskifte) och Leankoncept (för ett par år sen), SUS (nu).
Alla dessa fåniga, kostsamma "strukturomvandlingar" som med mer eller mindre (oftast mer) krystad terminologi skall få oss att tro att snart, snart skall vården bli bra, och säker och effektiv och gratis. Eller ialla fall gratisare. Bara vi åker på lite fler ledarskapskurser, uttalar orden "flöden" och "förändringsarbete" som vore de heliga besvärjelser, ritar fler fiskbensdiagram, trycker upp fler knappar med texten "jag vill hela världen väl" eller liknade. "Vi måste lära oss att sätta patienten i centrum" (Mm. Klokt Nytt liksom. I stället för vem, undrar man lite stillsamt, emellertid? - Sig själv? Sin chef? Regionpolitikerna? )
Riget är en skarp ironisk kommentar till det sjunkande skepp som den offentliga vårdkolossen utgör, lika aktuell idag som på 90-talet. Ironi inlindad i så pass mycket folklighet att även en TV-publik som saknar erfarenhet av "six thinking hats" (en i ledarskapskurskretar välkänd kommunikations-lek), kan uppskatta och inbillas att de förstår.
Kanske snart dags för en uppföljare: Direktörn för det hele, en deckare i sju avsnitt om en f.d.
elektronik-företagsledare som vill "skriva nya kontrakt"där politikerna häpnadsväckande nog skall ägna sig mer åt politik och professionen mer åt sjukvård.
Juryns specialpris utlovas till den som lyckats genomföra flest misslyckade sjukhussammanslagningar i landet.
