Nu är de borta

Jag har känt mig ledsen hela förmiddagen, och när jag nu läste Tahiras blogg stod det helt klart att det är saknad-ledsen jag är. Jag har inte riktigt hunnit ta ordentligt adjö av Tahira och Spike, och nu när jag kommer hem från mitt arbete är de borta. Vemod och klump i halsen och inte lust med någonting. Augusti har varit den bästa månaden detta året - alla barnen har varit hemma i olika omgångar, huset fullt varje dag;  Tahira och Spike har bott hos oss i tre veckor.
Vad jag kommer att sakna alla småförhandlingar med Spike, hans många och långa argument (men Farmor, MEN...) , bus med tre småbarn och tre DS, Tahiras "tonårsvanor" med tio olika rengöringskrämer i badrummet, ett berg av fina kläder i slumpvisa högar, skor som snubblat på sina egna high heeels,  champangeglas på otippade ställen, sena kvällar, bleka mornar.
Gemensam vardag skapar närhet.
Men usch vad jag känner mig sorgsen nu, och direkt ledsen. Jag saknar dem så att det gör ont.
Att de åkt är också ett definitivt tecken på att Sommaren 2011 är slut!