Kamera obsura

Jag köpte en ny kamera häromdagen. En fin liten panasonic, som jag tycker så mycket om att jag till och med har läst dess instruktionsbok. ( Och det vill inte säga lite, med tanke på att jag gäller för att vara tekniskt retarderad...)
Mannen på Mattsons fotoaffär måste verkligen ha trott att jag var mindre begåvad, för han tittade mycket misstroget på mig när jag, ledsagad av en vilsen man och två överaktiva barn kom in och sa:
- Jo, hej... eh, jag skulle väldigt gärna vilja ha en liten kamera som man kan fotografera med.
Medan Martin gång efter gång försökte fälla Viola medelst olika jujustigrepp  och Pål försökte se ut som om han inte kände oss, förevisade herr fotoförsäljare mig den allra billigaste lilla digitalkamera som han kunde leta fram .
-HÄR trycker man. HÄR finns ett batteri. HÄR kan man titta på det motiv som man vill fotografera...(pedagogiskt övertydlig röst med  återhållen, men likväl uppenbar, irritation.)
Efter en stunds tålmodig uppmärksamhet hade jag sen den dåliga smaken att fråga om kameran i fråga kunde ta bättre bilder än en Iphone, varvid fotoaffärs-bodknodden höll på att gå under av indignation.
Nu hade han slutgiltigt fått bekräftat att jag var en TOTAL idiot och yttrade bara ett eftertryckligt fnysande till svar.
- Okej, tröstade jag. Har du någon lite dyrare så tar jag den. Rakt av, sådär.
Nu åkte ögonbrynen högt upp (uppenbarligen var jag blåst, men jag ville samtidigt betala lite mer än jag behövde för att få en tingest som jag ändå inte förstod mig på...)

Men jag fick i alla fall en fin kamera och bodknodden kunde gå hem till sin bodknoddsfru och sucka över vilka fånar det finns bland Lunds kamerakunder.