Premiär med racern i dag. 32km. Men det kändes som det dubbla - och hela eftermiddag har gått åt till att hämta sig. träning är uppenbarligen mycket grenspecifikt. Inte ens spinning är en riktigt relevant förberedelse för landsvägscykling, det är två helt olika saker.
Vi körde en av våra vanligaste rundor: Dalby - Hällestad - Silvåkra - Sandby - och så hem via det stökiga Hardebergaspåret som mes befolkas av människor med barnvagnar, rullskidor och rullatorer.

Barnen har gått till Lars, för in-linespkning och påskpynt-tillverkning, och jag har nu inga särskilda ursäkter för att inte syssla med begrepp som nomen actiones, Thema och Rhema. (Tentamen i språkvetenskap på fredag).

Vi är en liten, liten kurs av C-studenter, fyra stycken närmare bestämt, och vi tycker alla att kursen i språkvetenskap är en aning långsökt. Vi ställer frågor vars svar vi inte förstår, och allt vi "visste" innan (typ vad ett ord och en sats är) ställs nu på ända.
Men det är inte bara vår verklighetsuppfattning som har förändrats denna vinter, också vårt sinne för humor. Ett exempel på detta är följande "konversation"
Någon:
-Vad är en Proposition?
Genast svarar någon annan (nöjt och full i skratt):
-Ein Relator mit Argumenten. Såklart!
Detta tycker vi är mycket komiskt, men jag förstår att ingen som inte gått C-kursen i tysk språkvetenskap kan uppfatta det lustiga i denna ordväxling.
Att vi stackare roas av dylika "skämt" visar bara hur totalt demoraliserade vi blivit.