Det har ingen större betydelse att jag kan böja väldigt många tyska verb och tydligt redogöra för genusregler och deklinationer. Mina åtta VG i tyska - på universitetet! - verkar inte heller ha satt några djupare spår. Jag kan nämligen inte gå och handla!
Den senaste veckan har jag känt mig som en idiot så många gånger i så många affärer att jag allvarligt funderar på att be LADOK helt annullera mina tentamensresultat.
Jag är bara en pluggig bluff som kan simma torrsim om man ber mig.
Men klara sig i verkliga livet kan jag tydligen inte!
Ta bara situationen på ett vanligt tyskt varuhus av typen Lidl eller Netto.
Bortkommen irrar jag först om kring tre kvart bara för att hitta mjölkdisken. Svettas. Känner mig försenad. Funderar på att ringa ett asdyrt mobilsamtal och be Pål komma undsättning. Men bestämmer mig sedan för att trots allt försöka själv.
Mjölkdisken - hur svårt kan det vara? Hur svårt som helst, visar det sig. Där man tror sig hitta mjölk, fil, smör osv finner man nämligen tjugoåtta olika små burkar med puddingar av varierande färg och storlek, varav ingen verkar innehålla vare sig mjölk eller yoghurt. Det tar sedan en evighet att verkligen förstå vad de olika obekanta burkarna innehåller. Man får läsa noggrant och länge och verkligen sätta sig in i frågan. Gå systematiskt till väga. Gröna burkar med mycket fett men utan gelatin där, gröna burkar utan fett, men med mycket gelatin här, rött gelé med skum ovanpå är nog inte yoghurt även om det kallar sig kultur... osv
(Jag måste, för den förbipasserande tysken, verkligen förefalla helt störd: Tio minuter med pannan i djupa veck för att läsa och begrunda innehållsdeklarationen på en burk grön kvark, 80 g. Vad fasen är kvark, by the way??? )
Yoghurt är svårt. Keso definitivt överkurs, inte lönt att ens försöka.
Och Milchbutter, till exempel, vad är det - mjölksmör? Vad är mjölksmör i så fall? Smör med mjölk i eller mjölk med smör i? Grädde, kanske?
Till slut fattar man det avgörande beslutet att FRÅGA någon. En tant i kort röd rock, till exempel, som uppenbarligen har betydligt längre erfarenhet av tyska varuhus än jag, och som dessutom verkar vistas där mot betalning.
Omständligt och länge tänker man ut vad man skall fråga. Repeterar tyst för sig själv. Tänker över tempus och genus samt artighetskonjuktiv.
När man sedan hasplat fram sitt väl övervägda:
- 'ntschuldigung, Würden Sie möglicherweise mir zeigen osv... svarar tanten i kort röd rock omedelbart:
-BITTE??? med höjda ögonbryn och ett ansiktsuttryck som antyder jag tilltalat henne på albanska.
Man upprepar då sin fråga (nu ännu mer nervös) och försöker samtidigt analysera om man gjort någon helt makalöst syntaktiskt fel.
(Det KAN nämligen bli oerhört fel bara man råka förväxla dativ och ackusativ. Följande exempel belyser detta:
Mit einem neuen Artikel auf den Markt kommen handlar om att det kommer en ny artikel/vara på marknaden. (ackusativ - artikeln kommer ut på marknaden, den fanns inte där tidigare, de rörde sig dit. Alltså riktning)
Skulle man använda dativ här i stället, sker en viss betydelseförskjutning:
Mit einem neuen Artikel auf dem Markt kommen avser häpnadsväckande nog att man, med hjälp av den nya artikeln, får orgasm på torget! )
Tillbaka på Netto:
Om man nu, efter att ha upprepat sin fråga två eller tre gånger, har turen att bli förstådd, kommer nästa problem: Att förstå vad vederbörande svarar.
Folk svarar ju oftast med en hel mening (om man inte varit smart nog att formulera sin fråga som en ja/nej- fråga (Gibt es Teigwaren auf diesem Regal? Finns pastan på denna hyllan?).
Men då är det nästan enklare att titta efter själv....
Medan man funderar ut svarets betydelse försöker man se lite lagom trollbunden ut. Som vore det en djup sanning om livets mening som meddelats där mellan hyllorna. Detta i förhoppning att vederbörande skall upprepa sitt svar. Nu lite långsammare. Ibland har man tur och får den obegripliga instruktionen i repris.
Annars säger man bara Danke schön och låtsas att man förstått. För att inte verka alltför pantad och efterhängsen.
Och går. Och bestämmer sig för att försöka hitta riset i stället för pastan, och helt glömma det där med yoghurten.
På hemvägen tänker jag på tant Ahmed på COOP. Som inte läst svenska på universitetet och inte ens läser vårt alfabet. Som inte kan fråga och inte studera en innehållsdeklaration.
Och som likväl måste snabba sig med med matkassen till många som är hungriga.
Och som inte åker hem när veckan är slut.
