Idag blev det genomgripande garderobsröjning och en mindre skafferi-makeover. Gick systematisk igenom både mina egna garderober och lådor samt barnens dito. Allt som inte använts det senaste året slängdes eller magasinerades (beroende av skick och emotionellt värde).
Vidare kasserades ALLT som en gång varit vitt men efter alltför många varv i tvätt maskinen blivit lite, lite grått. Kritvitt skall vara kritvitt och inget annat.
Underkläder med mer än tre år på nacken fick också gå, liksom alla nylonstrumpor med små, små streck (även om de egentligen var hela).
Carl Bildts bildade halländska höll mig sällskap bland malätna koftor.
Han är så otroligt bra. På så många vis. För det första talar han vackert, rent fonetiskt, alltså. För det andra uttrycker han sig väl, och för det tredje har han verkligen någonting att säga.
Vad som brukar anses viktigt hos en politiker är att han talar så att presumptiva väljare förstår, att något verkligen blir sagt, och, inte att underskatta, att det som sägs också vidrör eller väcker en känsla hos lyssnaren.
Bildt uppfyller samtliga dessa kriterier. Han talar så att jag förstår, rakt, begripligt, utan politiskt tomgångsdribbleri och utan "magvärmande" pekoralier. Och, vilket inte är en självklarhet: han tar min uppmärksamhet i anspråk. Jag är en rastlös person som inte sällan ber min samtalspartner att komma till saken och som gärna inskränker mitt nyhetsläsande till ingressen samt slutklämmen. Framlever liksom livet i kondenserat abstract-format.
Men Bildt vill man inte sluta lyssna på.
Det han talar om är angeläget. För alla och alltid. Det går liksom inte att bortse ifrån - det går inte att vända bort blicken.
I dagens Sommar satte han en del av oroshärdarna i Europa, Mellan Östern och Afganistan i historiskt perspektiv, skickligt och levande med hänvisning till människor han mött, samtal han haft. Livsöden som relief åt rapportens platta, torra yta.
Han diskuterade kommunikation - i en rad olika bemärkelser - som konfliktsprevention, och tog därmed implict, men mycket tydligt, avstånd från unken, nationalistisk protektionism. En uppenbar, men elegant känga till SD deras europeiska gelikar. Utan att ens nämna dem.
(Carl Bildt har ju funnits på min idol-lista sedan länge, men idag kröp han nog upp ett par pinnhål, och närmade sig nästan (bara nästan) Sigrid Combüchen).
