Hemma

Åter på Pedellgatan. Hemresan gick smärtfritt och väl hemma är det fullt upp med barn och djur. Lavendel går numera i kaninkoppel och Martin kan göra frivolter!

På resande fot

Vi är i Schwarzwald, på hotell Brügger am See. Vi anlände hit i går efter att ha tillbringat ett par dagar i Freiburg hos Påls ungdomsvänner  Reinar och Krystyna; dessförinnan spenderade vi två dagar hos Bettina och Ralph i Basel. Vi har sett  olika schweiziska och tyska gym,och vi har trampat mycket våt mountainbike på berget vid Titisee här i Schwarzwald. Bland annat. 

Veckan har varit otroligt bra på alla vis   - nu strax vidare till Zürich. 

I morgon hem. 

Eleonora!

Vaknade 02.10 i natt och mindes precis vad jag gjorde för 25 år sedan.
Ledsen och orolig över att inte ha hört av Elli på en vecka. Vem skall jag gratulera nu då? Mig själv? Hennes pappa?
Hur får man veta om någonting har hänt två roadtrippande kära? När skall man efterlysa människor? Europa? Var fan ligger Europa?

 Denna vecka har jag semester-mottagning. Remisser, telefonsamtal, recept och så en del halvakuta patienter. Trevligt. Inte alltför ansträngande, men angeläget för dem som behöver.

 Vid lunch kom Lars, Viola och Martin upp till min mottagning - jag ville gärna visa barnen var jag tillbringar mina dagar. Äntligen kunde jag handgripligen förklara vad detta mystiska ultraljud är för något; Viola hisnade av det oerhörda att få se sin egen lever på bild.

Därefter lunch på Rå Epok  - en ytterst trevlig sushirestaurant som serverar "sushi på skånska" - aborre, röding och forell och liknande "himmafiskar". Krav och närproducerat och hur inne som helst. 

Kvällen på  gymmet : ibland känns det som om vi bor där, i analogi killen i The Terminal, som bodde i Terminal 67 på JFK-flygplatsen. Vi bor i skåp 27. Kvällens upplägg var ett  ben- och ryggpass ( sju benöveningar, tre ryggövningar, 10-12 rep, 3 set), följt av 60 minuters spinning. Två och en halv timme totalt.

 Sen yoghurt, knäckebröd och ett orimligt långt inslag på Aktuellt om ejderbristen i Stockholm.
Ibland känns den svenska nyhetsrapporteringen  aningen snäv...

Bild(t)at sommarprat och textil utrensning

Idag blev det genomgripande garderobsröjning och en mindre skafferi-makeover. Gick systematisk igenom både mina egna garderober och lådor samt barnens dito. Allt som inte använts det senaste året slängdes eller magasinerades (beroende av skick och emotionellt värde). 

Vidare kasserades ALLT som en gång varit vitt men efter alltför många varv i tvätt maskinen blivit lite, lite grått. Kritvitt skall vara kritvitt och inget annat. 

Underkläder med mer än tre år på nacken fick också gå, liksom alla nylonstrumpor med små, små streck (även om de egentligen var hela). 

Carl Bildts bildade halländska höll mig sällskap bland malätna koftor.

Han är så otroligt bra. På så många vis. För det första talar han vackert, rent fonetiskt, alltså. För det andra uttrycker han sig väl, och för det tredje har han verkligen någonting att säga. 

Vad som brukar anses viktigt hos en politiker är att han talar så att presumptiva väljare förstår, att något verkligen blir sagt, och, inte att underskatta, att det som sägs också vidrör eller väcker en känsla hos lyssnaren. 

Bildt uppfyller samtliga dessa kriterier. Han talar så att jag förstår, rakt, begripligt, utan politiskt tomgångsdribbleri och utan "magvärmande" pekoralier. Och, vilket inte är en självklarhet: han tar min uppmärksamhet i anspråk. Jag är en rastlös person som inte sällan ber min samtalspartner att komma till saken och som gärna inskränker mitt nyhetsläsande till ingressen samt slutklämmen. Framlever liksom livet i  kondenserat abstract-format.  

Men Bildt vill man inte sluta lyssna på.

Det han talar om är angeläget. För alla och alltid. Det går liksom inte att bortse ifrån - det går inte att vända bort blicken. 

I dagens Sommar satte han en del av oroshärdarna i Europa, Mellan Östern och Afganistan i historiskt perspektiv, skickligt och levande med hänvisning till människor han mött, samtal han haft. Livsöden som relief åt rapportens platta, torra yta. 

Han diskuterade kommunikation  - i en rad olika bemärkelser - som konfliktsprevention, och tog därmed implict, men mycket tydligt, avstånd från unken, nationalistisk protektionism. En uppenbar, men elegant känga till SD deras europeiska gelikar. Utan att ens nämna dem. 

(Carl Bildt har ju funnits på min idol-lista sedan länge, men idag kröp han nog upp ett par pinnhål, och närmade sig nästan (bara nästan) Sigrid Combüchen).

Invandrarvånda

Det har ingen större betydelse att jag kan böja väldigt många tyska verb och tydligt redogöra för genusregler och deklinationer. Mina åtta VG i tyska -  på universitetet! - verkar inte heller ha satt några djupare spår. Jag kan nämligen inte gå och handla!
  Den senaste veckan har jag  känt mig som en idiot så många gånger i så många affärer att jag allvarligt funderar på att be LADOK helt annullera mina tentamensresultat.
Jag är bara en pluggig bluff som kan simma torrsim om man ber mig.
Men klara sig i verkliga livet kan jag tydligen inte!

Ta bara situationen på ett vanligt tyskt varuhus av typen Lidl eller Netto.
Bortkommen irrar jag först om kring tre kvart bara för att hitta mjölkdisken. Svettas. Känner mig försenad. Funderar på att ringa ett asdyrt mobilsamtal och be Pål komma undsättning. Men bestämmer mig sedan för att trots allt försöka själv.
Mjölkdisken  - hur svårt kan det vara?  Hur svårt som helst, visar det sig. Där man tror sig hitta  mjölk, fil, smör osv finner man nämligen tjugoåtta olika små burkar med puddingar av varierande färg och storlek, varav ingen verkar innehålla vare sig mjölk eller yoghurt. Det tar sedan en evighet att verkligen förstå vad de olika obekanta burkarna innehåller. Man får läsa noggrant och länge och verkligen sätta sig in i frågan. Gå systematiskt till väga. Gröna burkar med mycket fett men utan gelatin där, gröna burkar utan fett, men med mycket gelatin här, rött gelé med skum ovanpå är nog inte yoghurt även om det kallar sig kultur... osv
(Jag måste, för den förbipasserande tysken, verkligen förefalla helt störd: Tio minuter  med pannan i djupa veck för att läsa och begrunda  innehållsdeklarationen på en burk grön kvark, 80 g. Vad fasen är kvark, by the way??? )

Yoghurt är svårt. Keso definitivt överkurs, inte lönt att ens försöka.
Och Milchbutter, till exempel, vad är det - mjölksmör? Vad är mjölksmör i så fall? Smör med mjölk i eller mjölk med smör i? Grädde, kanske?

Till slut fattar man det avgörande beslutet att FRÅGA någon. En tant i kort röd rock, till exempel, som uppenbarligen har betydligt längre erfarenhet av tyska varuhus än jag, och som dessutom verkar vistas där mot betalning.
 Omständligt och länge tänker man ut vad man skall fråga. Repeterar tyst för sig själv. Tänker över tempus och genus samt artighetskonjuktiv.
När man sedan hasplat fram sitt väl övervägda:
- 'ntschuldigung, Würden Sie möglicherweise mir zeigen osv...   svarar tanten i kort röd rock omedelbart:
 -BITTE??? med höjda ögonbryn och ett ansiktsuttryck som antyder jag tilltalat henne på albanska.
Man upprepar då sin fråga (nu ännu mer nervös) och försöker samtidigt analysera om man gjort någon helt makalöst syntaktiskt fel.
 (Det KAN nämligen bli oerhört fel bara man råka förväxla dativ och ackusativ.  Följande exempel belyser detta:
Mit einem neuen Artikel auf den Markt kommen handlar om  att det kommer en ny artikel/vara på marknaden. (ackusativ - artikeln kommer ut på marknaden, den fanns inte där tidigare, de rörde sig dit. Alltså riktning)
Skulle man använda  dativ här i stället, sker en viss betydelseförskjutning:
Mit einem neuen Artikel auf dem Markt kommen avser häpnadsväckande nog att man, med hjälp av den nya artikeln, får orgasm på torget! )

Tillbaka på Netto:
Om man nu, efter att ha upprepat sin fråga två eller tre gånger,  har turen att bli förstådd, kommer nästa problem: Att förstå vad vederbörande svarar.
Folk svarar ju oftast med en hel mening (om man inte varit smart nog att formulera sin fråga som en ja/nej- fråga (Gibt es Teigwaren auf diesem Regal? Finns pastan på denna hyllan?).
Men då är det nästan enklare att titta efter själv....
Medan man funderar ut svarets betydelse försöker man se lite lagom trollbunden ut. Som vore det en djup sanning om livets mening som meddelats där mellan hyllorna. Detta i förhoppning att vederbörande skall upprepa sitt svar. Nu lite långsammare.  Ibland har man tur och får den obegripliga instruktionen i repris.
Annars säger man bara Danke schön och låtsas att man förstått. För att inte verka alltför pantad och efterhängsen.
Och går. Och bestämmer sig för att försöka hitta riset i stället för pastan, och helt glömma det där med yoghurten.

På hemvägen tänker jag på tant Ahmed på COOP. Som inte läst svenska på universitetet och inte ens läser vårt alfabet. Som inte kan fråga och inte studera en innehållsdeklaration.
Och som likväl måste snabba sig med med matkassen till många som är hungriga.

Och som inte åker hem när veckan är slut.

Strandpromenaden

Pål och jag på väg till middag på Kurhaus

                                                 Den typiska arkitekturen i Binz stadskärna

Kurhaus

Rügen

Vi är i Binz på Rügen nu. Och  har det helt makalöst bra.  Vi bor på det fina hotellet Villa belvedere, just vid stranden. Vår lägenhet omfattar 3,5 rum plus kök och två balkonger. Lägenheten är mycket luftig och stilren med klinkers överallt, högt i tak, vita gardiner. Plats för umgänge och plats för avskildhet.
Stranden bred, sanden vit, vågorna klara. Förvisso helt överbefolkad med semestrande tyskar, men det är ju helt i min smak - det blir liksom en trevlig ljudmatta i bakgrunden. Soltält och vindskydd kommer på köpet.

Vad skiljer då badtysken från badsvensken? 

Ja, dels är det omfattningen av strandutrustning (tält, madrasser, vindskydd, bastmattor, låga fällstolar, kylväskor, parasoller, uppblåsabara finurligheter osv. ),
och  dels är det den systematiska imperialism med vilken dessa tingestar uppföres och det egna reviret tas i anspråk, och utvidgas. Det går till såhär: Man tar en bit mark, breder ut sig med handdukar och solstolar, spikar upp sitt tält, eller sitt vindskydd. Det är helt ok om detta sker omedelbart framför nosen på en strandgranne. Härefter expanderar man bortom detta säkrade territorium och flyttar gränsen vidare...

Vidare

I morgon reser vi vidare med dessa tre personer. Samt Bambi, Nasse-Grisen och Alfapetspelet.
Vi reser till Binz på Rügen några dagar för att kombinera sol-och-bad och hotellfrukostar med det vackraste språket som finns.

Dagen i dag har mest varit trädgården och barnen; en gammal skolkamrat på besök. Saft, bullar och solsken. Viola och nya kompisen Ebba rev huvuden av en del av lavendelrabatten, blandade med sirap och serverade gentilt  i Påls ärvda Ittalaglas.
-Vill ni ha en drink?

Några bilder från Paradiset

Ny utsikt

Det är en annan kväll nu. 

Andra ord med andra ansatser. För nya ögon. Men samma röst. 

Miramis finns numera  inom lås och bom, med mitt minne som enda uppdrag. 

Så vad har då dessa ansatser för ärende, egentligen? 

 Tja, man får se vart det bär. Gissningsvis blir det ungefär vad det var: 

Brokiga berättelser i olika tonarter,  till synes helt osammanhängande; ett ofullständigt fingeravtryck av det som färglägger livet.  

Allra viktigast, emellertid: Ordens egen lek. 

Läs om du har tid och lust, men olust och otid göre sig ej besvär.