Kalvinknatet

I dag var det Kalvinknatet i stadsparken. Både Martin och Viola sprang och det gick mycket bra för dem båda. Martin sprang med förskoleklasserna (fast han egentligen är ett år yngre), deras sträcka var 700 meter. Viola sprang 1,1 km i ganska hög fart.
Sen blev det sushi-middag på Zen med två ganska trötta och flamsiga barn.

Måndag morgon. Har mottagning. Lite in emellan pratar jag med fru Nilsson och fru Kvist. Tar ett och annat cellprov. Dricker kaffe. Skriver recept.
Men mest flyttar jag ord, river verbala byggnadsställningar för att låta texten äntligen stå på egna ben utan att hela tiden ängsligt hålla källorna i handen; de finns ju där ändå. Ordnade exepmlariskt av Antti.

HM har utgivningsmöte på onsdag och då kommer de först av allt att diskutera mitt manus (sägs det). Jag är lite orolig att de skall säga att de visst vill ha biografin, men att "Magda Själv", de fiktiva avsnitten är "ett för djärvt grepp" och måste utgå. Det är de avsnitt som jag är tveklöst nöjdast med, och jag är mycket angelägen om att de skall få vara med.
(Annars får de kontraktera mig för TVÅ böcker: en biografi OCH en historisk roman. Om samma person. Men då är kanske markanden lite väl mättad avseende fru G?)

Känner mig lite som en kompass på nordpolen. Vad skall jag göra när Magda är helt i hamn? Och det ges inte fler kurser i tyska..
Jag funderar på att köpa en stor, blank  Steinwayflygel. För häpnadeväckande mycket pengar. Bara för att göra nåt, liksom. Eller en cembalo. Eller börja spela oboe ( för att kunna hjälpa Martin lite bättre). Allra helst vill jag dock fortsätta att leka med ord. Men vem skall viska mig örat när jag bränt och begravt Magda?